Regler finns av en anledning
Ändamålen helgar medlen. Så verkar landskapsregeringen ha resonerat när den lovade bort över en halv miljon euro som krävde lagtingets godkännande – utan att fråga lagtinget. Det är tyvärr ytterligare ett exempel på när politiken blandas ihop med juridiken.
I somras tog landskapets stödpengar för solceller slut. Den politiska landskapsregeringen tyckte det var viktigt att fortsätta ge stödet så man flyttade då pengar från en annan kassa. Men så får man inte göra. Enligt finansförvaltningslagen får inte reservationsanslag överskridas, och det är precis vad som har hänt i det här fallet.
Regeringen borde alltså ha frågat lagtinget och därmed undvikit den här uppståndelsen, men att kunna ha fortlöpande utbetalningar ansågs uppenbarligen vara så viktigt att man inte ville slösa någon tid. Det var sommar, och så bråttom att man inte ens tog ett skriftligt beslut, eller kopplade in rättschefen som ju har i uppgift att informera om beslut inte följer lagen. Regeringen beviljade sedan stöd för mer än en halv miljon och ber nu lagtinget om 750 000 i efterhand.
Det är faktiskt svårt att se den akuta brådskan. Följdfrågan blir såklart: om regeringen kan resonera på det här sättet gällande ett stöd till – vad man får anta är – rätt välmående hushåll och företag som har råd att installera solceller, vilka flera lagar och regler kommer man i framtiden att försöka runda för att det ”anses vara viktigt”?
Både lantrådet Veronica Thörnroos (C) och ansvarig minister Alfons Röblom (HI) verkar dessutom vara rätt stolta över beslutet. Lantrådet har låtit meddela att hon nog visste att det var fel att göra så, men att det kom ”ålänningarna till fromma” och Röblom tycks mest vara glad över att intresset för stödet är så stort.
Det kanske hade varit en sak om lagtinget unisont hyllat solstödet. Men så är det inte. Flera partier, däribland Obunden samling, är tveksamma till det eftersom elpriserna nu är höga och investeringskostnaderna för solcellerna går att tjäna in relativt snabbt.
Finans- och näringsutskottet föreslog dock i fredags att pengarna ska beviljas, med allra största sannolikhet går det också så. I tidningen Åland motiverade Liberalernas och Obunden samlings utskottsmedlemmar före mötet beslutet med att likabehandling bör gälla. Det är i sig ett märkligt resonemang eftersom stödpengar i andra liknande omställningar betalas ut tills pengarna är slut. Sedan är det stopp. Så gjorde man bland annat med stödet för att byta ut sin oljepanna. Att man godkänner de extra pengarna nu handlar säkerligen främst om att det är obekvämt att dra tillbaka redan beviljade stöd.
Det är inte första gången den här regeringen försöker sudda ut gränsen mellan politik och juridik. De flesta minns säkert JO-röran när vice lantrådet inte kände att Justitieombudsmannens befogenheter var klarlagda för Ålands del och därför helt kallt inte tänkte delta i en utredning av ett regeringsbeslut. Efter stor uppståndelse fick regeringen krypa till korset.
Ett annat exempel är när avtalet för elhybridfärjan sades upp och regeringen hänvisade till en klausul om att lagtinget behövde bevilja medel för att avtalet skulle vara giltigt. Tingsrättens värdering av den argumentationen känner vi till: fullt skadestånd till motparten.
Att den politiska landskapsregeringen dessutom uppmanade en tjänsteman fortsätta behandla ansökningar är ett typexempel på dåligt ledarskap. Tjänstemän måste följa lagen. Tjänstemän ska även fullgöra sina tjänsteåligganden på ett tillfredsställande sätt och utan dröjsmål.
Och även om ingen riktigt verkar ha haft koll på huruvida det här faktiskt var lagstridigt eller inte (rättschefen kunde ju ha varit behjälplig i den frågan) så är det orimligt för en chef att beordra någon att utföra uppgifter som kan bryta mot lagen. Lantrådet har också i efterdyningarna låtit meddela att ingen skugga ska falla på tjänstemannen i fråga.
– Om man nu tycker att det här är alldeles galet, så är det den politiska landskapsregeringen som ska lastas för det, sade lantrådet i tisdagens Nya Åland.
Det är bara att instämma.
Men det mest beklämmande är ändå inställningen att man tydligen får strunta i lagar och regler om man anser att ändamålet är gott. Det är inte så man bygger ett rättssäkert samhälle. Det är knappast en uppmaning regeringen vill skicka till det åländska samhället.
Förresten, har du tänkt söka stöd för installation av solceller? Glöm det. Pengarna är slut, meddelade minister Röblom i torsdags. De 750 000 man ännu inte har är mer eller mindre bortlovade eftersom många inlämnade ansökningar ännu inte har godkänts. Och sen är det slut, på riktigt. Och till nästa år aviserar regeringen att den satsar på stöd för andra energikällor. Så mycket för den likabehandlingspincipen, och så viktigt var det visst med stöd för solceller …
