DELA
Grafiken visar hur långt efter låginkomstländerna har hamnat när det gäller vaccinering mot covid-19. I de rika länderna har 1 av 2 invånare fått minst en dos. I de fattiga är andelen 1 av 61. Källa: FN:s utvecklingsprogram (UNDP), Världshälsoorganisationen och Oxforduniversitetet.

Altruism och egenintresse talar för samma sak

Höginkomstländer: 53,79 procent. Låginkomstländer: 1,63 procent. Så ser de aktuella siffrorna ut för andelen invånare som fått minst en dos vaccin mot covid-19. Statistiken kommer från UNDP, WHO och Oxforduniversitetet.

Hufvudstadsbladet noterade i slutet av juli att EU-länderna tagit emot cirka 500 miljoner vaccindoser, vilket räcker till att fullvaccinera 70 procent av den vuxna befolkningen. EU ska få ytterligare nästan en miljard doser i höst. Samtidigt har bara 7 procent av Sydafrikas vuxna befolkning fått sin första dos. Motsvarande siffra för Nigeria är 1 procent.

Det är en enorm och oförsvarlig orättvisa. Inte heller verkar den jämnas ut inom överskådlig tid. Rika länder som Tyskland, Israel och Storbritannien är på gång att erbjuda en tredje dos till pensionärer och personer med nedsatt immunförsvar, och Sverige överväger att göra detsamma. Finland har börjat vaccinera 12-15-åringar.

Vaccinets fördelning har varit en fråga främst för de enskilda västländer som haft råd att köpa vaccin till sin befolkning: vilka åldersgrupper, i vilken takt, hur lång tid mellan första och andra dosen. Det rör sig om en global pandemi men bekämpningen har alltså varit allt annat än global.

 

Experterna slår larm.

– Vi kan inte kontrollera smittan med en tredje dos så länge smittspridningen urartar i stora delar av världen, sa professor Anna Mia Ekström, professor i global infektionsepidemiologi och infektionsöverläkare vid Karolinska institutet i Stockholm, till Dagens Nyheter den 5 augusti. Hon ställde sig därmed bakom Världshälsoorganisationens generaldirektör Tedros Adhanom Ghebreyesus uttalande om att WHO inte kan acceptera att länder som redan använt den största delen av den globala tillgången på vaccin använder ännu mer trots att världens mest sårbara är oskyddade.

Man kan jämföra den globala fördelningen av vaccinet med att städa ett hus, fast bara finrummet, om och om igen, i stället för att metodiskt göra rent från källare till vind.

 

Det är en gåta varför den globala rättviseaspekten har hamnat så i skymundan i nyhetsflödet och debatten. I låginkomstländerna har pandemin orsakat inte bara sjukdom och död utan även ett kraftigt bakslag för ekonomi och utbildning. I synnerhet flickor riskerar att aldrig kunna hämta in den skolgång som de gått miste om under pandemin.

Till detta kommer att den orättvisa fördelningen på sikt äventyrar smittbekämpningen även i höginkomstländerna. Ju fler människor som får vänta på sin första dos, desto mer tid får viruset på sig att mutera.

– Detta är en global epidemi. Viruset sprider sig över landsgränserna så det går inte att vidta marginella åtgärder i Sverige eller ett fåtal rika länder innan man gjort det mest basala i resten av världen, säger Anna Mia Ekström till DN, och kallar det ”en märklig prioritering” att vaccinera med en tredje dos i Sverige redan nu.

 

Det internationella vaccinsamarbetet Covax, som drivs av bland andra WHO och EU, har bommat sina mål sedan de rika länderna bara har skickat en bråkdel av sina utlovade vaccinleveranser till låginkomstländer. Något som dessutom är ett geopolitiskt självmål: när EU och USA sviker vänder sig många låginkomstländer till Kina eller Ryssland i stället för att få tag i vaccin.

Det finns kort sagt ingen konflikt mellan altruismen och egenintresset. De rika länderna har allt att vinna på att utan dröjsmål styra om vaccinleveranserna till de länder där vaccinationsgraden är som lägst.

Precis som när det gäller bekämpningen av den globala uppvärmningen måste insatserna och resurserna sättas in där de behövs mest. ”Ingen är trygg någonstans innan alla är trygga överallt, och alla lever i skräck tills ingen gör det”, skrev Storbritanniens förre premiärminister Gordon Brown i ett debattinlägg i The Guardian i måndags.

I många västländer handlar det allt mer om att lirka och locka förvillade vaccinvägrare att ta emot det erbjudna vaccinet, samtidigt som miljoner människor i låginkomstländer inte kan få det livräddande vaccinet hur gärna de än skulle vilja. Det är galet.

Vaccinmotståndarna talar mycket om valfrihet. För egen del väljer jag gärna att passa vidare min eventuella tredje dos till någon som ännu inte fått sin första.

Tack för att du väljer Nya Åland!

Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.

Välj belopp