Alternativet till regeringen blir allt otydligare
Vi har nått halvtid i mandatperioden och det är dags för oppositionen att erbjuda ett tydligt alternativ till regeringsmakten. Men den främsta utmanaren om lantrådsposten – Liberalerna – blir bara mer otydlig i sin politik. Det är dags att fråga sig: vilken politik vill Liberalerna driva?
Den åländska politiken kretsar i mångt och mycket kring sakfrågor och personer, vilket i sig inte behöver vara något negativt. Men ju mer ett parti spretar, desto svårare är det för väljarna att se vilken politik som erbjuds.
Två ledamöter exemplifierar detta på ett tydligt sätt. Först ut är lagtingsledamot John Holmberg (Lib). Innehållet i de insändare som har publicerats i Nya Åland och de ämnen han har debatterat i lagtinget visar att de offentliga finanserna ligger honom varmt om hjärtat. Hans åsikt: de måste minska rejält.
2021 har Holmberg publicerat tio insändare på ämnet. Där har han bland annat föreslagit att minska offentliga heltidstjänster med 200 stycken, han kritiserar landskapsregeringen för att göra en vänstersväng (medan han själv girar höger, enligt egen utsago) och han efterlyser riktig borgerlighet. Han har också publicerat två debattartiklar för att försvara fortsatta satsningar på fiskodlingar.
Vart fjärde inlägg i lagtingsdebatterna har handlat om skatter och avgifter.
Vidare till Rainer Juslin (Lib). Vart fjärde inlägg i lagtingsdebatterna han har bidragit med handlar om trafik. Även hans bidrag till insändarsidorna speglar engagemanget. Under bara 2021 har fyra av tolv insändare handlat om fördelarna med en tunnel till Föglö. Han passar även på att förhålla sig skeptisk till kommunsammanslagningar, i alla fall om de försämrar för hans kommun Föglö.
Så vad är då Liberalernas politik? Det närmaste man kommer ett facit är troligtvis Liberalernas valprogram från 2015. Där nämns varken tunnel, stora offentliga inbesparingar eller fiskodlingar. Men däremot en hel del om förebyggande satsningar inom vården, hållbarhet och klimatsatsningar – till exempel att klimatneutralisera skärgårdstrafiken och minska bilberoendet. Partiet vill också att djuren ska leva ett värdigt liv, och lovade 2015 satsningar på förebyggande vilt- och fiskevård. Och så förstås kommunsammanslagningar.
Och det är klart att man kan och bör ha olika åsikter och inriktningar inom ett parti, till en viss gräns är det en styrka. Men den politik som lyfts fram av partiets företrädare borde åtminstone inte gå emot partiets linje. Och det är just den linjen som har blivit allt mer suddig.
Holmberg och Juslin syns och hörs, det är en del av en politikers jobb och de gör det bra. Det leder också till att deras engagemang färgar bilden av partiet i offentligheten. Och när så få andra liberaler lyfter samma frågor är det lätt att få uppfattningen att de representerar en majoritet inom partiet.
Om Liberalerna får möjlighet att bilda regering efter nästa val, är det förebyggande arbete och fokus på miljöfrågor som ligger högst på agendan eller är målsättningen att akut minska de offentliga utgifterna? De två är svåra att förena. Blir det en fortsatt satsning på tunnelprojektet? Fortsätter partiet med kommunreformen eller ska det vara samgående om det inte drabbar någon kommun negativt?
Klimatkris, våra vattens välmående, offentlig sektors storlek, vård och omsorg, infrastruktur och regionalpolitik. Det är stora framtidsfrågor där man borde förvänta sig att ett eventuellt lantrådsparti har klara prioriteringar.
Och fördelen som oppositionsparti är förstås att man kan tillåta sig att vara lite spretig. Men om ett år börjar uppladdningen inför valrörelsen.
Senast då måste det gå att få klarhet i vilket alternativ till dagens regering Liberalerna erbjuder.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
