Alltid bra med mer fakta i frågan
Antalet anmälda våldtäkter ökar, men det är inte givet att fler våldtäkter faktiskt begås.
Mer fakta behövs – inte ett fingerpekande på invandrare.
Sexualbrott är ett av vår tids stora samhällsproblem. Antalet anmälda våldtäkter har ökat kraftigt i både Sverige och Finland. Under årets första kvartal var antalet anmälda våldtäkter i Finland 27,6 procent fler än under motsvarande period i fjol, enligt
Statistikcentralen. Vi vet dessutom att det finns ett stort mörkertal, att de flesta våldtäkter aldrig kommer till polisens kännedom.
Men har våldtäkterna faktiskt ökat? Och vad beror det i så fall på? Genom att endast titta på statistiken får vi inte en sanningsenlig bild.
Vad som är en våldtäkt har förändrats både i juridisk mening och i samhällets ögon. När rekvisiten breddas, och fler handlingar faller inom ramarna för våldtäkt, är det naturligt att det också syns i statistiken. Finland borde liksom Sverige ta steget och införa en samtyckeslagstiftning. Ett nej ska vara ett nej oavsett om våld eller hot om våld förekommer.
Det offentliga samtalet kan också påverka, när rörelser som metoo, förflyttar skulden och skammen till där den hör hemma – från offren till förövarna. Det finns skäl att tro att tröskeln till att anmäla har blivit lägre. Och om så är fallet är det givetvis en
positiv utveckling, trots att våldtäktsstatistiken skjuter i höjden.
Det finns dock fortfarande en stor diskrepans mellan vad folk i allmänhet tänker på när de hör ordet “våldtäkt” och hur omständigheterna oftast ser ut. Överfallsvåldtäkter är ovanliga, men de anmäls oftare och skapar rubriker i media. Betydligt vanligare är våldtäkter som sker inomhus där offer och förövaren är bekanta. Att anmäla en bekant eller vän är svårare än att anmäla en främling.
För att stävja ett problem är det alltid väsentligt med fakta och forskning som kan räta ut frågetecken. Det är särskilt viktigt i en tid som denna där främlingsfientliga grupper vill skylla det mesta på invandrare. De som vill stänga gränser för att ingen ska kunna komma hit och “våldta våra kvinnor”.
I fredags släppte svenska Brottsförebyggande rådet, Brå, en forskningsrapport där sexualbrott under perioden 2005 till 2017 har analyserats. De har använt sig av både polisanmälningar och den nationella trygghetsundersökningen.
Forskarna har inte hittat ett samband mellan ökningen av antalet asylsökande och ökningen av anmälda och rapporterade sexualbrott. Brå har bland annat tittat på kommuner som under flyktingtillströmningen 2015 tog emot flest asylsökande för att se om de också hade den största ökningen av anmälda brott. Något sådant mönster fann de inte.
Brå har inlett ett nytt projekt där de tittar närmare på kopplingen mellan invandring och sexualbrott. Det är bra. Vi ska inte vara rädda för forskning även om den är av känslig natur. Vi vet sedan tidigare att invandrare är överrepresenterade i brottsstati-
stiken, men vi vet inte varför. Ibland hänvisas till att många flyktingar kommer från patriarkala samhällen. Det är också ett faktum att personer med lägre socioekonomiska ställning, vilket invandrare oftare har, generellt korrelerar med högre risk för brottslighet.
Det som alltid bör sägas – trots att det är en självklarhet – är att även om invandrare är överrepresenterade i brottsstatistiken är det en försvinnande liten del av dem som begår brott. Att dra alla över en kam är rasistiskt och dumt. Men tyvärr har sådan retorik skruvats upp efter den fruktansvärda sexualbrottshärvan i Uleåborg.
Den grupp som verkligen kan sägas vara överrepresenterad i brottsstatistiken i allmänhet och i våldtäktsstatistiken i synnerhet är män. Och nej, alla män är inte våldtäktsmän om det var någon som undrade.
Så låt oss då basera diskussionen kring våldtäkter på det vi faktiskt vet. Inte peka finger och skylla på någon annan. Det är endast kontraproduktivt om man vill råda bot på problemet.
