Allt som inte måste vara hemligt ska vara offentligt
Hej och hå! Friska tag bara, så går det nog, fast vi inte har en aning om vad vi håller på med!
Ursäkta, men lite så känns landskapsregeringens hantering av försäljningen av den så kallade vrakchampagnen. Sju famnars vatten över huvudet.
Det är alltid lätt att vara efterklok, särskilt när man inte är insatt i alla turer och alla experter man får förmoda att landskapsregeringen hört inför beslutet att sälja två flaskor champagne per år på auktion, på Åland. Uppenbarligen var det ändå inte så lätt, eller så attraktivt att hantera som man trott när nu ingen av de tillfrågade auktionshusen nappat.
Eller så var det något annat som gick fel.
Det kan ha varit tonen i själva frågan, där landskapsregeringen bad anrika auktionshus som Christie´s och Sotheby´s bevisa sin seriositet och sina kunskaper om liknande försäljningar. Har man varit i branschen sedan 1700-talet hade man kanske tyckt att frågan var lite fånig.
Det kan hända att försäljningen av två flaskor champagne, även om den är äldst i världen, på Åland, är en för liten affär för att intressera de riktigt stora.
Det kan hända att man helt enkelt blev för närig på Åland, och ville suga lite för intensivt på sin karamell.
Hur det nu är så blev det bara värre när man sedan inte fick in några anbud. Då gick nämligen landskapsregeringen ut igen och lovade auktionshusen en hemligstämpling av vissa – ospecifierade – uppgifter i anbudshandlingarna, ifall det var det som var problemet. Utan att någon alls bett om det.
Enligt åländsk offentlighetslagstiftning, som dessutom är under revision, kan hemligstämpling ske under vissa specifika omständigheter, till exempel kring sifferuppgifter och sådana uppgifter i anbud från utomstående företag då offentlighet kan skada dem.
Något sådant har inte efterfrågats, och man har heller inte ännu fått in något att hemligstämpla.
Den paragraf i lagen man hänvisar till, § 9 i lagen om allmänna handlingars offentlighet, stadgar att hemligstämpling får ske ”då handlingen innehåller uppgifter eller utredningar, som myndighet i tjänsteutövning skaffat eller erhållit om enskild affärs- eller industrirörelse, om drivande av näring eller yrke eller om enskilds ekonomiska ställning, ifall handlingens tillhandahållande kan lända berörda företag eller person till men”
2006 besvärade sig Nya Ålands reporter Annika Orre till Högsta förvaltningsdomstolen i ett annat ärende som landskapsregeringen hemligstämplat med hänvisning till samma paragraf.
Två år senare upphävde HFD landskapsregeringens hemligstämpling med hänvisning till att man inte tillräckligt motiverat varför den gjordes.
Däri ligger själva kärnan. Om allmänna handlingar hemligstämplas ska det vara ett ytterligt väl motiverat undantag, inte något man tar till för säkerhets skull om man tövlat till något i hanteringen.
Offentlighetslagstiftningen är ytterligt viktig för medborgarnas möjlighet till insyn, och inte, aldrig, något man fipplar med utan att ha absolut torrt på fötterna.
När (om) nu Sotheby´s eller Christie´s inkommer med sina anbud bör landskapsregeringen överväga väldigt noga hur man gör med hemligstämplingen, för vi kommer att vara på det som hökar. Eller orrar.
