DELA

Alla för gratifikation, om alla får gratifikation

Är Ålands penningautomatförening en arbetsplats med särskild status inom åländsk offentlig sektor?
Redan i frågan ingår ett problem. Är Paf en del av offentlig sektor? Är de anställda inom Paf offentligt anställda, i så fall på samma sätt som de anställda inom Posten Åland?
Inom offentlig sektor är det mycket, mycket ovanligt med den form av gratifikationer som Paf:s styrelse nu vill dela ut till sina anställda – en halv extra månadslön för att man jobbat så hårt och lyckats vända bolagets nedåtgående spiral till en ny vinsttrend.

I privata bolag är det inte ovanligt, även om stora bonusar och gratifikationer och fallskärmar är omdiskuterade även där. Om aktieägarna och styrelsen vill belöna personalen i ett privat bolag så är det ur egen ficka pengarna kommer, och går till den egna personalen.

Hos Paf är situationen något mer komplicerad. Om vi utgår ifrån att Ålands penningsautomatförening som samhällsägt bolag med syfte att generera pengar till samhällets kultur-, utbildnings- och idrottsverksamhet faktiskt är en offentlig verksamhet, då är det absolut inte så oproblematiskt som styrelseordförande Jarl Danielsson i en intervju i tidningen Åland låter förstå med gratifikationerna.
Det är faktiskt rena motsatsen.

Vd Anders Ingves säger till Nya Åland att personalen kämpat hårt och lyckats svänga bolaget, och att den halva månadslönen är engångsbelöning.
Vackert så, men var är då belöningarna till Ålands hälso- och sjukvårds personal för den goda vården under sparbeting? Var är lärarnas bonus för att de trots permitteringar lyckats banka (bildligt talat) in kunskap i våra barn. Var är bonusarna för dem som framgångsrikt administrerade lagtings- och kommunalvalet 2011, eller de som ordnade champagne-jippon trots att det på intet sätt hörde till deras arbetsuppgifter.

Kanske resonerar man inom Paf som så att det är ett bolag som genererar intäkter, och att man när det blir större intäkter har rätt att uppmuntra personalen genom att dela ut pengar. Det betyder att alla offentliga verksamheter som genererar omsorg, service och andra välfärdstjänster aldrig kan komma i åtanke för några belöningar, eftersom man egentligen bara kostar.

Det betyder också att olika regler gäller för olika typer av offentlig verksamhet.
Finansminister Roger Nordlund (C) har helt korrekt reagerat på saken och tar upp den till diskussion med Paf. Om resultatet blir en tydligare och stramare policy vad gäller bonusar så är det bra.
För tydlighets skull bör påpekas att inget av detta är Paf-personalens fel. De har gjort ett bra jobb, har inte begärt extra ersättningar, och får förmodligen klä skott för en hel del gliringar i en diskussion de inte kan påverka.

Ett extra påslag på lönen om man gör ett bra jobb förutsätter att man jobbar sämre om man inte får det. Således fungerar en gratifikation i efterskott inte som en morot, bara som en klapp på huvudet, särskilt om man säger att det bara blir engångsföreteelse.
Saken är egentligen mycket enkel.
Får några anställda inom offentlig sektor en extra belöning, så borde alla få det, eller så borde någon förklara varför vissa är mer värda än andra.
Och om någon del av den offentliga verksamheten måste spara in, då är det inte läge för några gratifikationer.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax