Algsoppan aktualiserar akuta miljöproblem
Nu är den här. Algsoppan.
President Bill Clinton talade varmt om havens förmåga att återhämta sig, men för Östersjön är det en lång väg tillbaka till friska vatten. Och på många sätt kommer den aldrig att bli sig lik igen.
”De goda nyheterna, säger Clinton, är att våra sjöar och hav har stor motståndskraft och förmågan att återbilda det som skadats på relativt kort tid – om människan gör det rätta”. Det refererade Nyans reporter Patrik Dahlblom från president Bill Clintons tal på Wiklöfs gratiskonsert i torsdags.
Undrar hur mycket Clinton vet om konsekvenserna av syrefria hav?
Östersjön har länge tampats med övergödningsproblematik som leder till algblomning, men där har förbättrad avloppsrening och punktinsatser haft effekt. Man har kommit så långt att det utsläppsmässigt börjat vända åt det bättre hållet, även om diffusa utsläpp fortfarande är ett stort problem. Men nu står vårt hav inför problemet att klimatförändringen för med sig mildare vintrar, ett mindre salt hav samt mera nederbörd vilket sköljer med sig mer näring från landet ut i havet.
Mer näring betyder mer övergödning, som i sin tur betyder mer alger som dör och faller till botten och kväver havslivet. Syrefria bottensediment i sin tur frisätter mer fosfor och voilá – en ond cirkel är född. Lägg till varmare temperaturer, som både gynnar och tidigarelägger algsäsongen, samt ökad försurning på det och du har ett recept på mer gegga vid stränderna.
Och det gäller inte bara vårt eget lilla hav.
Enligt den vetenskapliga tidskriften Science har volymen syrefri vattenmassa i havsområdena i världen fyrfaldigats efter år 1950. Orsakerna är näringsbelastningen orsakad av människan samt det varmare klimatet.
Man pratar generellt om en marin värmebölja. Världshaven har värmts upp med ungefär 0.5° grader under de senaste 30 åren medan Östersjöns havsvatten värmts upp med hela 1.5°grader. Andra förändringar som observerats under samma tid är att utbredningen av syrefria bottnar i de djupa delarna av Östersjön har ökat. Arean av döda bottnar är nu större än någonsin, drygt 60 000 kvadratkilometer. Det motsvarar en yta större än Danmark och processen är i princip irreversibel. När syret slutligen lämnat ett område är det mycket svårt att få liv i det på nytt.
Ett annat orosmoment är försurningen. När vi bränner fossila bränslen så åker det koldioxid ut i atmosfären, men en stor del av den löses upp i havsvattnet. Då sjunker PH-värdet och vattnet blir surare. Det påverkar allt liv och gör det till exempel svårt för musslor att bygga sina kalkskal.
Effekterna av klimatförändringen, försurningen och de – om än minskande – utsläppen på Östersjön spär bland annat på algsoppan som nu krupit in i våra vikar och grumlar våra stränder. Det är för den gemene ålänningen ett konkret och deprimerande exempel på miljöförstöringen och den eskalerande klimatkrisen.
Finlands miljöcentral har gått ut och sagt att Östersjöns fortlevnad förutsätter utöver minskad näringsbelastning att även klimatuppvärmningen snabbt hejdas. I Finland svarar hushållens konsumtion för två tredjedelar av de konsumtionsbaserade växthusgasutsläppen, ett avtryck som vuxit med 12 procent sedan år 2000. Som stöd för att minska konsumtionen och de konsumtionsbaserade utsläppen behövs politiska åtgärder som styr hushållen att välja produkter och tjänster med litet kolavtryck, konstaterar de i en rekommendation.
Men ett hav som fortsätter leva är inte nödvändigtvis samma hav som en gång levt. Östersjön har motståndskraft, ja visst, men inte alltid förmågan att återbilda det som skadas. Vi får inte bli naiva i vår tro att vi kan ställa till med vad som helst och att naturen sedan ska kunna ställa allt till rätta igen – även om människan till slut gör det rätta. Det kan i värsta fall sinka åtgärder som behöver vidtas nu.
Vi måste leva med en försämrad havskvalitet länge till. Och sedan får vi leva med ett förändrat hav. För våra val, våra fritidsaktiviteter och våra politiska beslut har konsekvenser. I vissa fall irreversibla. Och dessa ser vi gröngrumliga spår av i våra vatten just nu.
