Aldrig skada, alltid trösta – eller?
En juridisk analys visar att Valvira antingen inte kan läsa lagen innantill, eller också inte anser det vara klandervärt att begå barnporrbrott. Vilket är det, Valvira?
”Aldrig skada, om möjligt bota, ofta lindra, alltid trösta”. Så brukar den så kallade Hippokratiska eden sammanfattas, läkareden med 2 500 år på nacken (attribuerad till den antike läkaren Hippokrates) som utgör vårdyrkenas grunder.
Det är värt att notera dess kuriösa moraliska djup; sentensen förmedlar inga illusioner om att allting går att bota och blundar inte för att lindring ofta är den enda hjälp vårdaren kan tillhandahålla. Det viktigaste, säger eden, är inte att administrera en behandling, utan att vara snäll. Att aldrig skada och alltid trösta.
Så ser våra samhällen fortfarande på läkares etiska uppdrag. Så hur gör vi när de begår brott – till yttermera visso brott som de flesta anser vara avskyvärda?
Som i fallet med den ålandsbördige läkare som Nyan skrivit om i veckan, som efter att ha dömts för innehav av barnpornografi och fråntagits sin svenska läkarlegitimation, alltjämt tillåts arbeta i Finland.
Frågan om hur man ska förhålla sig till den som dömts för brottslighet är bråddjup, men detta är inte en diskussion om moralfilosofi. Nog är att konstatera att det ställs särskilda krav på dem som arbetar inom vården, krav som överensstämmer med den hippokratiska eden.
Ska en person som innehar och njuter av bilder och filmer av sexuella övergrepp mot barn kunna vårda andra? Av såväl patientsäkerhetsskäl som etiska skäl à la Hippokrates säger man i Sverige nej. Den inom ett vårdyrke som dömts för ”allvarliga brott” eller annars är ”uppenbart olämplig” kan fråntas sin yrkeslegitimation. Innehav av dokumenterade sexuella övergrepp på barn anses vara en sådan grund. Därför miste den läkare Nyan skrivit om sin svenska licens.
Det kan tyckas självklart. Den som erfar lust av att se hur barn plågas eller fantiserar om dem sexuellt ska inte få förtroendet att arbeta som vårdgivare, punkt slut. De flesta länder har liknande lagar. Även Finland. Eller?
Det blir i alla fall bisarrt när tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården Valvira försöker förklara varför den läkaren Nyan har skrivit om i veckan fick behålla den finländska licensen. Är det möjligen så att myndigheten tolkar lagen rakt åt fanders? Eller är det omöjligt att deligitimera en finländsk läkare som gör vedervärdigheter på sina lediga tid?
I sina mejlsvar till Nyan har Valvira uppgett att en läkare i Finland måste ha begått brottet i samband med sin yrkesutövning för att bli delegitimerad. Brottet ska dessutom ha varit grovt nog för att meritera ett fängelsestraff.
Och visst, så lyder § 27 i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården. Paragrafen stipulerar att ”om en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården har dömts till fängelsestraff för ett brott som har begåtts i samband med yrkesutövningen”, då kan hen fråntas licensen.
Överinspektör Carola Arjatsalo på Valvira bekräftar faktiskt uttryckligen att det är denna paragraf man tillämpat. Hon skriver nämligen till Nyan:
”Den finländska lagstiftningen möjliggör inte … att ingripa i yrkesrättigheten endast om ett brott har begåtts utanför yrkesutövningen”.
Man tar sig här för pannan. Menar överinspektör Arjatsalo att, om brottet inte utförts i samband med yrkesutövningen, ja då har en läkare licensen kvar vad hen än gjort sig skyldig till? Den läkare som mördar eller våldtar på fritiden, ska han kunna hänga på sig den vita rocken igen efter avtjänat straff?
Det kan helt enkelt inte vara möjligt. Vi föreslår respektfullast att Valvira läser föregående paragraf i den aktuella lagen också.
För § 26 handlar om följderna av en vårdgivares ”felaktiga förfarande”. Paragrafen stipulerar i moment 1 att Valvira ” … kan ge en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården en påföljd för felaktigt förfarande, om den yrkesutbildade personen … handlar felaktigt eller klandervärt.”
En sådan påföljd kan enligt samma paragrafs moment 2 (punkt 5) vara att ”återkalla den rätt att utöva yrket som beviljats en yrkesutbildad person.”
Man kan möjligen invända att ett ”förfarande” per definition handlar om yrkesutövning och därför inte innefattar det man gjort på fritiden. Inget i § 26 säger dock detta uttryckligen. Kanske kan ett studium av lagens förarbeten ge besked. Det är dock inte Nyans uppgift att ge sig så djupt ner i den juridiska snårskogen.
Däremot är det definitivt Valviras uppgift. I Nyans granskning säger den överraskade landskapsläkaren Knut Lönnroth att man ska ta upp frågan till diskussion med myndigheten.
Det gör han rätt i. För antingen har Valvira tolkat lagen fel, eller så anser man det inte klandervärt av en läkare att inneha 250 bilder och filmer föreställande sexuella övergrepp på barn.
Så här kan vi inte ha det, Valvira. Ge ordentliga besked till landskapsläkaren – och till resten av oss, som vill kunna lita på att doktorn aldrig skadar och alltid tröstar.
