Ålänningarnas kortrutt har andra värden än ekonomiska
Försäljningen av Rosella är en kanonaffär för Viking Line.Resten av Åland kan inte säga det samma.
Efter pandemin har rederierna allt tydligare börjat dela upp Östersjön sinsemellan. Tallink Silja och Viking Line har minskat turtätheten på varsina rutter mellan Sverige och Finland och i förra veckan kom beskedet att även kortrutten över Ålands hav på sikt kan gå samma öde till mötes.
Det är väl på sin plats att gratulera Viking Line till en smart affär. Mariehamn-Kapellskär har inte varit lönsam på väldigt länge enligt de som är insatta, Rosella är gammal och inte optimerad för rutten. Affären ger rederiet bra med klirr i kassan och skapar samtidigt bättre förutsättningar för den före detta konkurrenten Eckerölinjen att öka lönsamheten på Berghamn-Grisslehamn. Sedan i höstas är Eckerös lycka också Vikings eftersom den senare numera kan titulera sig 17-procentig ägare av Rederi ab Eckerö.
Lägg till skenande bunkerpriser, strängare utsläppskrav samt en generell osäkerhet efter pandemin och vem som helst förstår vilken fullträff det var.
Men för resenärerna är det precis tvärt om.
Möjligheten att åka till Sverige över dagen för möten, matcher eller shopping – att kunna hälsa på släkt och vänner över helgen eller arbetspendla – och nästan alltid hitta en tur som passar ens schema till ett överkomligt pris har varit ålänningarnas vardag i decennier.
Den snabba vägen till Sverige har gynnat inte bara de som reser ofta. Ett vanligt år (före pandemin) gjorde cirka 700 000 personer resan över Ålands hav med Rosella. 2019 var ett rekordår med cirka 750 000 passagerare. 2021 steg nästan 350 000 resenärer ombord, vilket var en drygt 80-procentig ökning jämfört med de stängda gränsernas år 2020.
Det är betydelsefulla siffror för Åland. Långt ifrån alla kryssningsresenärer med taxfreebutiken i sikte stiger av färjan på Åland, men de billiga och täta turerna möjliggör för människor att resa hit och spendera sina pengar här, istället för någon annanstans. Enligt Åsub kom 590 000 personer, eller två tredjedelar av de som reste till Åland, från Sverige 2021.
Visst finns gott om andra resvägar till och från Åland även utan Kapellskärslinjen. Men de stora färjorna är i första hand de svenska och finländska resenärernas arenor där ålänningarna släpps ombord nästan på nåder (vad sägs annars om den aptitretande ankomsttiden 04.25 från Stockholm till Mariehamn). Den korta resan över Ålands hav har däremot varit anpassad till ålänningarnas behov, och färjorna har nästan blivit en förlängning av mångas vardagsrum. Därför är det en väldig lättnad att Eckerölinjen nu funderar på hur man kan möta den nya verkligheten som ensamt rederi på kortrutten. Den överhängande risken är nämligen att förändringen blir bestående.
Viking Lines vd Jan Hanses säger i Ålands radio att marknaden kanske bara är stor nog för en operatör. Vad han säger sedan har fått en del ögonbryn att höjas:
”Det leder till att prisnivåerna inte drivs ner till de nivåer de har varit på som har lett till den här dåliga lönsamheten”.
Om Berghamn-Grisslehamn blir enda kortrutt kan den oroliga lyssnaren tolka svaret som en vilja att Eckerölinjen i framtiden ska höja priserna för att öka lönsamheten, vilket i slutändan numera också gynnar Viking Line.
I samma radioinslag intervjuades också näringsminister Fredrik Karlström (MSÅ). Han valde att prata om det samhällskontrakt han tycker sig se mellan rederierna och ålänningarna. Han har en god poäng. Både arbete och uppoffringar har gjorts för att skapa goda förutsättningar – inte minst skatteundantaget som skulle gynna ålänningarna, men också politiskt lobbande för sänkta farledsavgifter och för trafikstöd under pandemin, för att nämna några.
Ett aktiebolags ansvar är gentemot aktieägarna. Så är det bara. Och storsatsningen med två nya fartyg på linjen Åbo-Stockholm har säkerligen stärkt behovet av att se över utgifterna.
Men om det nu är så att Kapellskärslinjen har varit olönsam i så många år, varför dröjde det tills nu innan rederiet på allvar började prata om att lägga ner den? Det alltså måste finnas andra värden än de rent ekonomiska.
Just den turen har en speciell betydelse för ålänningarna, kanske har beslutet att köra på trots dålig lönsamhet en koppling till det där samhällskontraktet som näringsministern pratade om. Inte på grund av någon tacksamhetsskuld, utan för att majoriteten av aktieägarna trots allt har tyckt att goda förbindelser är viktigare än maximal dividend.
Kapellskärstrafikens framtid är ännu oviss. Inga besked har givits mer än att det kan ta tid att starta upp trafiken igen, om den ska startas igen. Men med tanke på hur väl Viking Line har lagt upp strategin ser det knappast troligt ut att rederiet skyndar sig att köpa en färja för att ersätta Rosella.
Om inte aktieägarna tycker annorlunda förstås. I slutändan är det nämligen ägarna som röstar fram en styrelse som driver bolaget i en riktning de önskar.
Och de flesta ägare är ju ännu fortfarande ålänningar.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
