Ålänningarna röstade bäst i landet, men vi är för få
Vi tar det bästa först. Hurra, hurra Åland! En röstningsprocent i ett EU-val på 57,5 % är ett helt fantastiskt resultat. Det visar att folk vill och bryr sig, mycket mer än på de flesta andra ställen i Europa
Nils Torvalds i EU-parlamentet med hjälp av ett starkt åländskt mandat var hela tiden den realistiska utgången, särskilt som en rejäl finansiering för Britt Lundberg saknades.
Om Åland någonsin ska få en plats i EU-parlamentet ska antingen manna falla från himlen i form av egen plats (högst osannolikt), eller en starkt lysande person som är känd i hela landet ställa upp i ett annat parti, Svenska folkpartiet eller ett annat parti.
Så, för Ålands del blev det bästa möjliga utfall av Britt Lundbergs kampanjarbete. För dem som drev kampanjen och för Britt Lundberg blev resultatet säkert en besvikelse, men den valuta Åland får för insatsen under de kommande fem åren kommer helt säkert att vara betydande, och det kan ingen ta ifrån dem.
I ljuset av valresultatet kan man också konstatera att det var ett helt ok beslut av de åländska Socialdemokraterna att stöda systerpartiet i riket, med löfte om en medarbetare i staben. Miapetra Kumpula-Natri, som besökte Åland under valkampanjen, är en av de invalda, och där finns också en del goodwill att hämta.
Ser man bredare på resultatet i Finland finns det saker att oroa sig för. Att Sannfinländarna får två av de tretton finländska mandaten är trist i sig, men att det dessutom är språkfanatikern och rasisten Jussi Halla-Aho som kommer in är en signal om att det finns krafter och strömningar i vårt land som för den som tillhör en minoritet är skrämmande.
Av regeringspartierna kan man konstatera att Samlingspartiet vunnit stort, Svenska folkpartiet hållit sina väljare, och Socialdemokraterna och de Gröna förlorat så det visslar om det. Samt att Vänsterförbundet, som lämnade regeringen, gjorde ett mycket bra val.
Om inte Socialdemokraterna och de Gröna allvarligt funderar på sin regeringsmedverkan saknar de politisk överlevnadsinstinkt, och således kan man utgå ifrån att vi står inför en turbulent regeringsombildning efter både EU-val och två partiordförandebyten. Ett nyval rycker närmare, vilket för landet som helhet i en ekonomiskt svår tid inte är bra.
I vårt grannland Sverige har Feministiskt initiativ gjort en historisk inbrytning, från att ha varit ett marginellt skämt, till ett parti med ett eget mandat i EU-parlamentet. Miljöpartiet gör ett rekordval, och Moderaterna sjunker till rekordlåg nivå. Sverigedemokraterna gör ett bra val, och sällar sig till skaran av EU-kritiska och främlingsfientliga partier som gått starkt framåt i Europa.
När Europa vaknar efter valdagen är det till en gemenskap som inom sig bär väldigt många människor som inte vill vara med eller bry sig om andra. Ett demokratiskt val är alltid rätt, men resultatet är en förfärlig misstolkning av orsakerna till den ekonomiska krisen, och något som under de kommande fem åren måste ägnas stor uppmärksamhet.
Grattis Åland, till ett starkt val.
Europa, nu gäller det att jobba.
