Ålandsstrategin får inte bli en papperstiger
Den nya Ålandsstrategin beskrivs som ett historiskt dokument, men risken är att det blir en papperstiger.
Justitieministeriet har tagit fram ett dokument på 28 sidor som redogör för hur samarbetet och tilliten mellan Åland och riket ska stärkas. Strategin riktar sig till statsförvaltningen, både politiker och tjänstemän, och ska bland annat möjliggöra en kunskapsökning om Åland, förbättra Ålands möjligheter att påverka i EU-frågor och uppmuntra ministrarna att bekanta sig med landskapet under sina mandatperioder.
För att säkerställa goda kontakter ska man bland annat satsa på att utöka personalresurserna för översättning vid statsrådets kansli och det ska finnas tillräckliga resurser för koordinering av ärenden kopplade till självstyrelsen. Varje ministerium ska ha vad som kallas Ålandskompetens och ett nätverk av kontaktpersoner ska följa upp hur strategin fungerar.
Att det finns kompetens och tillräckliga resurser för ärenden i självstyrelsen är något som borde vara självklart. Men det går att ifrågasätta hur väl detta har fungerat de senaste åren. Främst verkar det från åländskt håll finnas ett missnöje med tjänstemän som inte har beaktat Ålands särställning i tillräckligt stor utsträckning. Det har blivit tydligt under pandemin, men även med tidigare riksregeringar som har haft svårigheter att skapa samstämmighet mellan Mariehamn och Helsingfors – åtminstone i vissa stora frågor.
Ett sådant exempel är förstås den omskriva självstyrelselagen som fortsätter att missa viktiga deadlines, och där det i nuläget råder osäkerhet kring huruvida lagen kommer att innehålla tillräckligt stora förbättringar i jämförelse med dagens självstyrelselag för att lagtinget ens ska godkänna den.
Därför är det positivt att regeringen Marin skrev in att en Ålandsstrategi ska tas fram i sitt regeringsprogram – och att regeringen nu också har förverkligat den. I samband med presentationen i fredags var flera uppenbart nöjda med att ha gått i mål. Ålands riksdagsledamot Mats Löfström beskriv-er dokumentet som historiskt och justitieminister Anna-Maja Henriksson är glad att kunna presentera strategin lagom till Ålands självstyrelses hundraårsfirande.
Den innehåller positiva åtgärder. En av dem är statsrådet nu uttryckligen tar på sig ansvaret för relationerna med Åland. Det skapar en större tydlighet och det går också nu att lättare ha en kontaktpunkt om det är så att kommunikationen fungerar dåligt.
Ett nytt dokument är förstås ingen magisk problemlösare. Även om de tjänstemän som har tagit fram den nya strategin just nu har självstyrelsen i sitt medvetande så finns inga garantier för att så även sker i framtiden. För att Ålandsstrategin ska kunna bli ett levande och värdefullt dokument behöver man också prioritera arbetet med det i fortsättningen. Sådant tar tid och kostar pengar.
Målsättningarna kläs i fina formuleringar som tillit och sänkta trösklar. Hur nätverket av kontaktpersoner ska följa upp sådana målsättningar är inte det enklaste. Vad är tillräcklig Ålandskompetens, hur går det att kontrollera att ”tröskeln för kontakt” mellan Åland och riket sänks och vad är en tillräckligt ”smidig” samordning av Ålandsfrågor? Beroende på vem man frågar blir svaren antagligen olika.
Därför bottnar hela arbetet ut i ministeriernas tjänstemän och deras vilja att anamma riksregeringens önskemål. Om så inte sker är risken uppenbar för att regeringen Marins Ålandsstrategi blir en papperstiger.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
