SÖK
MENY
(Åf) partitrea? Nej, men drar missnöjesröster
Det rör på sig ordentligt bland partisympatisörerna om man får tro Nya Ålands pejling förra veckan. Till en del vågar man nog det, den pekar på trender.
Men omvälvningen är faktiskt inte så stor som man kan tro vid första anblicken.
Det första är att liberalerna rasar. Det skall partiet göra, men kanske inte så mycket som mätningen visar.
Om man sitter i ledningen när det skall sparas, när de offentligt anställda – den liberala stödtruppen – hotas av permitteringar, när den ekonomiska framtiden på kort sikt känns osäker, då är minskande understöd mer eller mindre en naturlag.
Men här finns en bit till. I pejlingen frågade vi hur de som fyllde i lapparna hade röstat senast. Av dem, som nu kryssade för socialdemokraterna, hade nästan en fjärdedel röstat på liberalerna i förra valet. En flykt från liberalerna till socialdemokraterna, alltså.
Eller handlar det om väljare som återvänder? I valet 2007 gick liberalerna upp från 24,1 till 32,6 procent av rösterna. Samtidigt backade socialdemokraterna från 19 till 11,8 procent. I pejlingen nu placerar sig socialdemokraterna litet halvvägs, strax under 16 procent. En tillnyktring eller kanske en Gunell-effekt?
Sett i det perspektivet är det som ser ut som stora förändringar kanske mer än normalisering, om man kan använda det ordet.
Ålands framtid större än både de obundna, socialdemokraterna och de frisinnade. Tror vi på det? Nej. Men det visar på någonting, nämligen ett missnöje.
Utöver tuffa ekonomiska tider och ”affärer” här hemma så har det varit oroligt runtom i världen. Vem skall man skylla på? Politikerna, naturligtvis. Om man då ombeds rösta på någon, så väljer man den som står så långt från de styrande som möjligt.
Det är som en av deltagarna i pejlingen sade, om Sverigedemokraterna fanns på Åland så skulle han rösta på dem. En känslomässig reaktion mer än en klok och logisk, så fungerar en del. Och när man vet att detta inte är ett val utan bara en pejling av sympatierna så kan man vara litet mer radikal än när valsedeln skall fyllas i på riktigt.
Men även om det inte känns sannolikt att Ålands framtid går upp från sjätte till tredje plats så kan man utgå från att resultatet nu ger Anders Eriksson nya krafter att kämpa. Som det ser ut nu har Harry Janssons avhopp inte halverat partiet, utan tvärtom. Vilket är intressant.
Med beaktande av att pejlingen är så ovetenskaplig den kan bli så kan man inte dra slutsatser av små förskjutningar i procentsatserna.
Man kan konstatera att centern inte rubbas. 24,1 procent i valet 2001, 24,2 senast och 23 i pejlingen. De obundna 9,4 2001, 12,3 senast och nu 10. De frisinnade 13,6 2001, 9,6 senast och nu 12,8. Det handlar om någon eller några procentenheter, av vilket man kan dra slutsatsen att understödet för de här partierna är stabilt.
Det är ett och ett halvt år till nästa lagtingsval. Mycket hinner hända före det. Och mycket hinner glömmas. Det är knappast Skarven eller felaktigt uppsagda tjänstemän som är det heta debattämnet då.
Däremot kan vi utgå från att maten och vad den kostar, liksom vården aldrig går ur mode.
