ÅBF-ruinen förskräcker
Ålands bildningsförbund försätts i konkurs. Det finns lärdomar att dra av detta, både för kulturbyrån och Ålands övriga föreningar.
Det var ett sorgligt ögonblick för Ålands bildningsförbund i onsdags kväll. Kvar av Centerns och Olof M Janssons drömbygge – den åländsk rivalen till ABF! – stod en ruin. Pengarna borta, knappt några medlemmar, en sjappad eller i vart fall försvunnen verksamhetsledare – och så den arma styrelsen med sitt juridiska ansvar som en kvarnsten runt den magra halsen.
Hur det ska gå med den saken just för ÅBF:s
styrelse, under ledning av ordförande Olof Collin, är det för tidigt att sia om. Men föreningslagen är klar:
i normalfallet ansvarar styrelsen juridiskt för vad verksamhetsledaren gör.
Men där är kruxet. Hur många ålänningar förstår, när de blir tillfrågade om styrelseuppdrag i detta föreningseldorado, vad de ger sig in på?
Detta är något förenings-Åland borde besinna betydligt bättre. För vår situation är exceptionell. De senaste åren har i runda slängar
15 miljoner euro i Paf-medel delats ut, per år, till cirka 150 föreningar (samt, i ett fåtal fall, kommuner). Det ger i snitt 100 000 euro per förening … Hur många små samhällen kan skryta med en lika frikostig gödsling av med-borgarnas diverse fritidsodlingar?
Det finns en risk för att det eviga mannaregnet av Paf-medel leder till att överentusiastiska verksamhetsledare drar iväg på tok för långt, och att styrelserna blir långt bakefter. I fallet med ÅBF står det klart att styrelsen borde ha haft bättre koll och stramare tyglar på sin verksamhetsledare. Nu ska de generösa Paf-bidragen troligen betalas tillbaka och någonstans, i någons plånbok, lär det i slutänden svida rejält.
Kanske är det så här enkelt: med så mycket pengar i omlopp behöver alla läsa på lagen mycket mera. Och inte bara ”ställa upp för att vara hygglig”.
Men även de stressade tjänstemännen på kulturbyrån har anledning till eftertanke. Kanske måste det till mer löpande tillsyn över föreningarna? På grund av eftersläpning både med redovisning och bokslut är skadan ofta redan skedd när de första varningssignalerna börjar ljuda, som i fallet med ÅBF.
Nyan erfar att det sedan länge pågått en diskussion internt på kulturbyrån huruvida man borde tillsätta en ny resurs på finansavdelningen, vars enda uppgift vore att granska vad föreningarna håller på med.
Det vore välkommet. För ÅBF-ruinen förskräcker.
