DELA
Foto: Illustration LMG Marin

350 euro per ålänning, för ingenting

10,5 miljoner euro, ett sårat anseende som avtalspart och ett åländskt bolag i kläm.
Pengarna är inte det enda som sticker i ögonen vad gäller hybridfärjan.

För det första bör man konstatera att saken inte är avgjord. Ersättningskraven från konsortiet gällande uppsägningen av elhybridfärjan ska mötas av ett bud från landskapsregeringen. Var prislappen landar vet ingen i nuläget.

Gårdagens nyhet är problematisk för landskapsregeringen på många sätt. 10,5 miljoner euro är ofantligt mycket pengar för ingenting, pengar som landskapet inte har. Det är dessutom inte hela beloppet.

Till de 10,5 miljonerna kommer troligtvis ett skadeståndskrav för att Gripö-bron inte blir byggd. Vill man vara njugg kan man också räkna in kostnaderna för rättsprocessen, vilken kräver sina juristtimmar.

Lantrådet har sedan valrörelsen hänvisat till att det parlamentariska stödet för kortrutten saknas. I början av processen använde hon dessutom argumentet att det finns ett starkt folkligt stöd för att säga upp avtalet. Frågan är hur många som håller med om att det är rätt beslut nu.

Behovet av nytt tonnage är stort, tunnelplanerna har förpassats till en kommitté till mer än hälften bestående av fritidspolitiker och regeringen har istället försökt skifta fokus mot Prästösundsbron.

Det mest allvarliga är ändå hur regeringen verkar ha hanterat frågan. Från landskapets sida är man fortsättningsvis mycket förtegen om processen, men i uttalandena från konsortiet bestående av Ansgar och Finnferries går att utläsa en hel del.

Tomas Lindqvist, vd för Ansgar, säger att det hade kunnat gå mycket värre än såhär. Det hade, med andra ord, kunnat bli mycket dyrare. Konsortiet antyder att tidpunkten för att säga upp avtalet var avgörande för att skadeståndsansrpråket stannade vid 10,5 miljoner – och eftersom landskapsregeringen inte har haft någon insyn i avtalet mellan varvet och konsortiet har det varit upp till Ansgar/Finferries själva att meddela detta. Det hedrar konsortiet som förstås inte har några sådana skyldigheter.

Risken är inte bara att landskapets anseende som avtalspart skadas, det lär också få konsekvenser i boksluten framöver. Det krävs stora resurser för att räkna på komplicerade anbud, om företag inte får genomföra projekten man vinner lär intresset för att delta i framtida anbudsrumbor svalna. Färre anbudsgivare ger troligtivs högre kostnader, plus ytterligare en potentiell kostnadsökning eftersom anbudsgivare behöver ta höjd för osäkerheten.

– Det är varken lätt eller speciellt givande att vilja driva ett litet skärgårdsrederi på Åland när man måste slåss mot sin uppdragsgivare på det här sättet, sade Tomas Lindqvist i onsdags.

Det är lätt att hålla med honom.

10,5 miljoner är mycket pengar. Som det ser ut nu har ålänningarna köpt ingenting för 350 euro per person, gammal som ung. Men frågan är större än bara pengarna.

 

Tack för att du väljer Nya Åland!

Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.

Välj belopp