216 miljoner räcker knappast för tunneln
Ett steg framåt, men kvar på ruta ett. Så kan man sammanfatta läget för förverkligandet av tunneln till Föglö. Nu finns en plan för sträckning och säkerhetsklass, vilket var kommitténs uppdrag. Men många frågor är fortfarande obesvarade.
216,5 miljoner euro. Det tror den parlamentariska kommittén att en tunnel till Föglö kan kosta. För den pengen räknar man med en tunnel med säkerhetsklass C, norsk standard, vilket innebär ett (1) rör på 10–11 kilometer mellan Degerby och Svinö. De osäkerhetsfaktorer som ännu finns gör att priset kan var-iera från 130 miljoner till 270 miljoner.
Till det kommer en driftskostnad som beräknas bli en miljon per år i snitt över de 40 år som projektet har utgått ifrån som mall. Så för bygget och driften är summan 170–310 miljoner på 40 år.
Enligt infrastrukturminister Christian Wikström (Ob) ökar tunneln kostnaderna för skärgårdstrafiken. Det blir antingen dyrare för landskapet eller för brukarna, troligtvis både och.
När tunnelprojektet lades ner förra gången pratades det om en prislapp på mellan 225 och 276 miljoner euro. Då ansågs det vara för dyrt. Frågan är om opinionen har svängt så pass att lagtinget kan acceptera en liknande summa nu. Det är inte troligt.
Det finns dessutom en rad andra faktorer som kommer att påverka prislappen. 256,5 miljoner är kostnaden för biltrafiken. Det finns ännu ingen lösning för cyklister och fot- gängare som inte tillåts i en tunnel. Christian Wikström visade en skiss för skärgårds-trafiken där linjerna från Sottunga, Kumlinge och Kökar leds via Föglö och tunneln. Det betyder i princip att det krävs bil för att besöka den södra skärgården. Om speciallösningar ska till så kommer kostnaderna förknippade med projektet så klart att öka.
I protokollen från arbetsgruppens möten finns intressanta synpunkter som inte togs med i betänkandet. En hel del funderingar om säkerhet, till exempel. Tunnelkommitténs protokoll finns att läsa på landskapsregeringens hemsida, samtliga faktauppgifter är hämtade därifrån.
Undervattenstunnlar är fem gånger mer brandutsatta än andra tunnlar och den tunga trafiken är överrepresenterad. Enligt Thomas Dalmalm från svenska Trafikverket bygger man inte enrörstunnlar med dubbeltrafik i Sverige på grund av säkerhetsrisken. Att bygga mellanväggar är dyrt, till och med så dyrt att Dalmalm berättade för kommittén att det ibland är billigare att borra två rör.
På norska Fröya, som har en betydande fiskindustri, ska man uppgradera sin nuvarande enrörstunnel med en separat utrymnings-tunnel till en kostnad av 600–700 miljoner norska kronor.
Enligt det internationella storföretaget inom infrastruktur YIT är det dessutom möjligt att en lagskärpning så småningom kräver någon form av skyddsbarriär mellan körfälten, något som inte ingår i kommitténs tunnelplan för närvarande.
Däremot skriver kommittén att säkerhetsklassen (i det här fallet bredden) möjliggör för framtida skyddsbarriärer. Det är bra, men modifieringar av planen ger en större prislapp. Hur stor är i nuläget oklart.
Det krävs också en annan nivå av beredskap för räddningsarbete. Kommittén har intervjuat en representant från den norska ön Sandöyar. Där finns åtta personer i deltidsberedskap på den mer perifera sidan, ifall räddningspersonal från huvudorten inte skulle komma igenom vid en olycka i själva tunneln. Det finns även släckningsbil och evakueringsfordon på båda sidor.
Om arbetet i det åländska fallet bedöms vara för avancerat för den frivilliga brandkåren så måste behovet täckas på andra sätt. Även det blir en kostnadsfråga, en som inte heller minskar med tiden. I betänkandet står att beredskapen ingår i driftskostnaderna (tillsammans med underhåll och dylikt) men det står också att frågan måste utredas vidare. Det specificeras inte närmare vilken nivå av beredskap som ska finnas, vilket förstås är en osäkerhetsfaktor om man vill se hela kostnadssidan för projektet.
Betänkandet är ingen slutgiltig plan för skärgårdstrafiken. Det är svar på två frågor, massvis finns kvar att besvara – miljö-konsekvensbedömning, hållbarhetsanalys, undersökningar av berget och projektering av den största infrastruktursatsningen någonsin på Åland – innan det ens går att prata om tunnelplanerna som färdiga.
Frågan är hur mycket pengar den här och kommande regeringar vill lägga på att under-söka huruvida 216 (eller 256) miljoner euro är en realistisk summa för projektet, eller ens politiskt försvarbar.
Tunnelkommitténs arbete fullbordar ett steg framåt. Men frågan är om man faktiskt har kommit så värst mycket närmare en tunnel till Föglö.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
