Wilénverk i uppslagsverk
Ett konstverk av Eckerökonstnären Tage Wilén finns med i den femte och sista delen av ”Uppslagsverket Finland” som nu utkommit. Huvudredaktör för verket är Henrik Ekberg. Schildts förlag och Föreningen finlandssvenska uppslagsverk är utgivare.
Med den första upplagan av ”Uppslagsverket Finland” på åttiotalet skapades en ny viktig källa för kunskap om Finland, och särskilt Svenskfinland. Den andra upplagan, vars utgivning inleddes 2003 och nu avslutas med det femte bandet, bygger ytterligare ut kunskapsbanken.
I den första upplagan fanns information under cirka 9.000 uppslagsord, i den nya upplagan är de omkring 12.300 på nästan 3.000 sidor. Bildmaterialet har utökats väsentligt, framför allt med färgbilder. Även kartmaterialet och övriga illustrationer har förbättrats.
Prestation
Det är naturligtvis en prestation att kunna genomföra ett projekt som detta inom en språkminoritet och Henrik Ekberg, som varit huvudredaktör för båda upplagorna, är värd ett erkännande för att han rott projektet i hamn. Bland medarbetarna har kulturjournalisten Gustaf Widén från Åland gjort en aktiv insats.
På musikområdet har professor Fabian Dahlström, även han numera bosatt på Åland, bidragit med sin stora sakkunskap. Båda har ingått i redaktionsrådet. Utöver huvudredaktören, hans medredaktörer och redaktionsrådet har ett stort antal andra experter anlitats. Bland medarbetarna i det femte bandet noteras också biträdande lagtingsdirektör Susanne Eriksson från Åland.
För utgivningen har Föreningen finlandssvenska uppslagsverk bildats. Svenska folkskolans vänner har burit det ekonomiska huvudansvaret, men även Svenska kulturfonden och Konstsamfundet har bidragit. Föreningen Brages pressarkiv har utgjort en viktig grund för arbetet.
Egna favoriter
Det har givetvis varit förenat med många problem att hålla ihop ett arbete av denna storlekordning och få till stånd ett välavvägt slutresultat. Jag har i samband med tidigare upplagor påpekat att en del notiser kring nu levande personer mitt i karriären med fördel kunde finnas i ”Vem och vad” och även att man borde ha tillämpat en strängare avvägning mellan personer från olika geografiska områden, yrken och intressen. Inte heller i den femte delen kan man värja sig för intrycket att en del medarbetare fallit för frestelsen att lyfta fram sina egna ”favoriter”lite väl mycket.
Också geografiskt finns det en del avvägningsproblem. Visserligen ger självstyrelsen Åland en speciell status, men ändå är det kanske värt att notera att Åland beskrivs på femton spalter och Österbotten på åtta, medan Nyland i den tredje delen fick nöja sig med fem.
Bra tillägg
Väl har man dock lyckats till exempel med ambitionen att beskriva landets samtliga kommuner i stramt hållna men sakliga skrivningar. Påpassligt har man också försett den femte delen med en förteckning över alla kommunsammanslagningar som skett i landet sedan 1922.
Här återfinns också de kommuner som låg på det område som avträddes till Sovjetunionen 1944 listade. Bra är också att sista delen försetts med ett register över personer, organisationer, orter, med mera som står med kursiv stil under andra uppslagsord.
Det femte bandet inleds med karpfisken sutare och avslutas med kommunen Övertorneå.
