– En fantastisk upplevelse, riktigt värmande när man tänkte på vad som skedde för hundra år sedan.
Det säger Rolf Nordlund (bilden) i Mariehamn som den 6 december var med när den åländska barken Valonas förlisning ihågkoms på Skåtøy kyrkogård på Kragerø i Norge.
Nordlunds morfar Frans Mattsson från Gottby var kapten på Valona. (Mera om Ivar Nefstads bok i slutet av artikeln.)
Nya Åland uppmärksammade Valona redan på åttiotalet och skrev också nyligen om förlisningen i samband med att Sjöhistorisk årsskrift för Åland utkom. I den ingår en artikel av sjökapten Lars Sjölund med en del nya uppgifter om Valona och dess besättning.
Till hundraårsminnet har journalisten och författaren Ivar Nefstad i Norge gett ut en bok om de dramatiska händelserna natten mellan den 5 och 6 december 1907. Av Valonas besättning, som bestod av ålänningar, svenskar och finländare räddades bara en ung besättningsman, Ragnar Andersson från Sverige som spolades upp på land.
Rolf Nordlund berättar att han på eget initiativ besökt Kragerø första gången för tio år sedan.
– Efter att först ha letat på fel ställe kom jag rätt och fann det gravmonument som finns rest på platsen.


Minnet lever
Nu till hundraårsdagen begav sig Nordlund på nytt till Kragerø där man håller minnet av Valonas förlisning levande och höll en minneshögtid för de omkomnas minne. Nordlund berättar att ett tjugotal personer hade samlats på kyrkogården.
Stadsdirektören höll tal och både från staden och kulturförvaltningens sida lades det ned kransar. Journalister från fyra lokala tidningar bevakade ceremonin.
– En shantygrupp sjöng och det blev en mycket högtidlig stund, säger Nordlund.
Trots att Valona var ett åländskt fartyg har årsdagen av dess förlisning inte uppmärksammats desto mera hemma på Åland.
– Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara när man frågade mig hur man uppmärksammat händelsen hemma på Åland.


Alla namnen
Vid ceremonin läste man också upp samtliga omkomnas namn och det var första gången som listan var komplett. Som Lars Sjölund visat i sina efterforskningar var en person vars namn i alla år stått med på stenen inte alls med om förlisningen.
Rolf Nordlund är också mycket glad över Ivar Nefstads nyutkomna bok.
– Det är en fin sak att boken blivit till, att Nefstad velat lyfta fram historien om Valona trots att han inte själv har någon anknytning till dem som omkom. På det här sättet blir ju historien bevarad för eftervärlden. Och även Lars Sjölunds efterforskningar och den artikel han skrivit för Sjöhistorisk årsskrift är ett mycket värdefullt tillskott, säger Nordlund.


Blir kulturminne
Under besöket i Kragerø fick Nordlund information om att graven med dess monument kommer att bevaras som en kulturgrav, vilket han tycker att känns hedersamt och ännu ett bevis för hur man lokalt tar sig an denna sak.
– När jag frågade om vi kan hjälpa till på något sätt från Åland med upprustningen, stenen står i dag lite snett, fick jag till svar att det behöver vi inte tänka på, det tar man helt och hållet ansvar för på Kragerø.
Trots att det genom åren skett många andra olyckor med åländska fartyg tycker Nordlund att man på Åland kunde ihågkomma Valona och dess besättning.
– Det var ju ändå en lite speciell händelse, säger han.


I vuxen ålder
Men också för Nordlund var det först i vuxen ålder som hans intresse på allvar väcktes för det som inträffat.
– Min mor Helga, som var bara åtta år gammal då Valona förliste och hennes far omkom, talade sällan om den sorgliga händelsen, konstaterar han.
Valonas befälhavare Frans Mattsson var född 1870 och alltså endast 37 år gammal vid förlisningen. Hemma på Åland blev hans hustru ensam med fem barn i åldrarna 1-9 år.

JAN KRONHOLM

jan.kronholm@nyan.ax

Skrev bok om skräcknatten
– Det har skrivits flera lokala berättelser om Valonas förlisning genom åren, men till hundraårsminnet har jag försökt ge en samlad bild av den tragedi som utspann sig i vinternatten vid Stråholmen.
Det säger Ivar Nefstad om sin nyutkomna bok ”Redselsnatten (skräcknatten) på Stråholmen”.
Han säger att hans målsättning har varit att komplettera historien och lyfta fram hittills okända detaljer, tillsammans med bilder och andra illustrationer.
– Jag försöker ge en bild av den enorma tragedi som tilldrog sig, inte bara i vinterstormen vid Stråholmen, utan också bland de efterlevande i Finland och Sverige.
Han nämner som exempel Hilda Sofia Mattsson som blev änka med fem minderåriga barn efter den 37-årige kaptenen och den 54-årige stuerten Axel Ferdinand Lindblom som efterlämnade hustru och tre barn. De övriga i besättningen var ogifta, den yngste var bara 16 år gammal.


Fel information
Nefstad konstaterar också att det aldrig blev officiellt utrett vilka som var ombord på Valona och det i efterhand visat sig att en av dem som har sitt namn på minnesstenen i Kragerø inte alls var med ombord. En av de omkomna påträffades aldrig.
– Informationen till de efterlevande var också bristfällig. Ett kort meddelande från rederiet till en av de omkomnas anhöriga i Sverige berättar att sonen var begraven i Larvik. En annan anhörig letade utgående från Moss efter sin brors grav, men fann den aldrig.


Samarbete
Ivar Nefstad säger till Nyan att han i arbetet fått god hjälp av Lars Sjölund på Åland som skrivit om Valona i Sjöhistorisk årsskrift.
– Vi har utbytt både bildmaterial och information, något som bidragit till att kasta ljus över det historiska faktamaterialet. (jk)