DELA

Unga i antikt och aktuellt drama

I tisdags kväll kunde åtta ungdomar ses spela teater i Ålands lyceums hörsal. Den antika komedin ”Lysistrate” sattes upp av den estetiska teaterinriktningen på skolan. Skådespelare. (På bilden hela ensemblen, överst Vanessa Åkerman, sittandes Elin Lindberg, Alina Sandqvist, Emmelie Johansson, Jennie Hagman, Linn Weman och Ronja Monto. Ligger gör Dan Westin.)
I två perioder om sex veckor har teaterförmågorna arbetat med pjäsen. Det är i kurs nummer sju och åtta av ämnet teater och drama som elever får möjligheten att uppföra ett helt verk, under ledning av skådespelaren och teaterläraren Soffi Sonck. Med den aktuella gruppen som utgångspunkt väljer de tillsammans ut en lämplig pjäs, delar ut roller och förkortar vid behov texten. Den ”Lysistrate” som visades i tisdags var endast 35 minuter lång, betydligt kortare än originalet.
– Det är alltid en utmaning att läsa tjugo sidor och få ihop dem till två, säger Soffi Sonck.
Bearbetningen hängde dock ihop väl, och jag tror att ingen av oss som inte var bekanta med verket från förut märkte att något skulle saknas.
”Lysistrate” skrevs år 411 f.Kr. av den grekiska dramatikern Aristofanes, känd som ”fadern av komedin”. Pjäsen börjar med ett möte sammankallat av Lysistrate, med kvinnor från Aten och Sparta. De vill alla ha ett slut på det Peloponnesiska kriget, och Lysistrate kommer då med lösningen. Hon föreslår att alla kvinnor ska sexstrejka, för att få männen att göra som de vill och påbörja fredsförhandlingar. De närvarande är till en början motvilliga, men med hjälp av spartanen Lampito får Lysistrate sin vilja igenom.


Fröjd att spela
Lysistrate är en mycket rolig pjäs, och det syns att det är en fröjd för gymnasieeleverna på scenen att spela.
Hur är det då, att som tonåring spela en pjäs som är över 2400 år gammal?
– Jättekul! säger skådespelarna i kör. En utmaning!
– Det är intressant att se att de faktiskt tänkte likadant på den tiden, som vi gör nu, säger Alina Sandqvist.
De menar alla att pjäsen, som många av dess antika likar, alltid känns aktuell eftersom människors känslor, som svartsjuka, kärlek och glädje inte förändras.
– Humorn är egentligen den samma, tycker kvällens Lysistrate Vanessa Åkerman.


Många kvinnoroller
Att det blev just Lysistrate som spelades den här gången var mycket en följd av gruppens utformning; sju flickor och en pojke – en aningen otacksam uppdelning när man ska spela teater. I Lysistrate kryllar det dock av kvinnoroller, och än fler kunde skapas genom att dela upp det som från början varit en roll till flera. Några flickor fick till och med slänga på sig rockar och hattar på sina grekiska klänningar och spela krigiska män när det behövdes.
Det märks att de unga skådespelarna har roligt på scenen och tillsammans.
– Före kursen kände jag bara några i gruppen, men nu har vi alla blivit vänner, säger Linn Weman.
Alla är överens om att teater och drama som skolämne verkligen behövs, särskilt i en skola som lyceet där de många teoretiska lektionerna kräver en kreativ motvikt. Teaterundervisningen stärker därtill självförtroendet och man lär sig stå inför publik.
– Det är en personlighetsutveckling att spela teater, säger Soffi Sonck.
Lysistrate spelades endast en gång för allmänheten och en gång för lyceets förstaårselever.

Text och foto:
IDA KRONHOLM