Orgelfestivalen: Transkriberat för orgel med Wieland Meinhold i S:t Görans kyrka i Mariehamn, samt Messien med Roger Sayer i samma kyrka. (På bilden Meinhold.)
De sista tonerna ur Edvard Elgars ”Pomp and circumstance” droppar envist inne i huvudet medan regndropparna allt tätare droppar utanför det. En dryg timme har de femtio som sen blev sextio och i sista minuten sjuttio åhörare lyssnat till tyske organisten Wieland Meinhold framföra orgeltranskriptioner, det vill säga orkestermusik eller musik för andra instrument omskrivna för orgel.


Lätt- och svårsmält
Programmet omfattade allt från violinkonsert av italienska barocktonsättaren Torelli via Mozarts operamusik och en hel del 1800-tals tonsättare till Astor Piazolla – som ju för övrigt också stod på programmet i konserten med Via Regale, i transkription%u07EA
Torelli var en lättsmält och ”gott humör”-början på konserten. Mera svårsmält kändes då Meinholds ”Hommage á Sebastian”, där jag hade svårt att urskilja temat ur Bachs ”Orgelmesse”, men nog kunde fascineras av de ljudvärldar Meinhold lockade fram ur orgeln i S:t Göran. Jämfört med det var Mozart-koralbearbetningen lätt igenkänningsbar och till sitt uttryck närmast barock.
Modest Mussorgskijs ”Tavlor på en utställning” för piano har lockat flera kompositörer till att transkribera – för orkester. Wieland Meinhold spelade sin orgelversion av ”Stora porten vid Kiev”. Jag förstår så väl lusten att ta sig an verket: det går att få fram färger på orgel eller orkester som är svåra att nå på piano.


Lugnt och stormigt
Den lågmälda aftonbönen ur barnoperan ”Hans och Greta” var lugnet före stormen. Meinhold tog ut allt vad orgeln förmådde i Ouvertyren till Wagners opera ”Mästarsångarna”. Franz Liszts ”Fantasie” med Csardastema framkallade marknadsstämning och Meinholds orgelbearbetning av Zoltán Kodálys Intermezzo ur ”Háry Janós” var rolig att lyssna till. Just så roligt som en avdankad soldat som blir hjälte bör vara.


Murrig Finlandia
Alla finländare väntade sedan med spänning på versionen av Sibelius ”Finlandia”. Och visst fungerade det på orgel. Men varför måste pedalen murra så? Är det svårt att hitta bra registrering på just den här orgeln? Astor Piazolla med ”Tango Primavera” fick mig till en början att sakna stråkar men snart nog tog fascinationen över hur väl bandoneon-dragspelet kunde lockas fram på orgel överhanden. Sen är vi tillbaka där vi började: med Edvard Elgars ”Pomp and Circumstance”, där jag tyckte att Meinholds registrering var välfungerande och tog vara på alla nyanser.


Frågetecken
Wieland Meinhold är en spenslig och småvuxen man med en lååång förteckning över kyrkor han konserterat i upptryckt i programboken. Och visst kunde han sitt hantverk (lite klumpigt tyckte jag han hanterade ”luckorna” ibland och så var det den där murrande pedalen), men jag sätter nog ett litet frågetecken vid programvalet. På 1800-talet fyllde transkriptioner för piano, fyrhändigt piano och orgel en viktig roll: det var ett sätt att sprida ny musik till en bredare krets.
Transkriptioner av symfonier, konserter för olika instrument och operor förde ut musiken till hemmen. Man kunde avnjuta till exempel Wagner i salongen eller konsertsalen. Orkesterutbudet var ett helt annat än idag och skivor fanns inte att tillgå. Personligen ställer jag mig lite frågande till transkriptionernas funktion idag, då det finns utmärkta orkestrar som uppför verken, och för dem som inte så lätt hittar till konsertsalarna finns möjlighet att lyssna till inspelningar.

LENA SVARTSTRÖM

Att andas lugn
Orgelfestivalen
Lunchknsert i St Görans kyrka, torsdagen den 28 juni med Roger Sayer, orgel
Att våga vara lågmäld och långsam kan vara en konst. Den konsten behärskade Roger Sayer från Storbritannien. Det var en skön och omväxlande lunchkonsert som avnjöts av ett trettiotal personer.
Recensenten domnade av i mild meditation nästan genast. I början stördes jag av små ljud av prasslande papper, trafiken utanför, folk som andades men snart nog tog musiken över och det var bara att flyta runt i tonerna till Olivier Messiaens La nativité du seigneur (Herrens födelse), Nio meditationer för orgel, som var konsertens enda stycke. Ibland kan det bli nästan ansträngande med konserter med bara få kompositörer; det kan bli en brist på omväxling, men det här verket bar hela vägen. Som en i publiken uttryckte det: Messiaen har allt.
Klanger
En stor andel i att det bar hade naturligtvis även organisten. Han lockade fram klanger ur S:t Görans orgel som kändes rena och tydliga, och då det behövdes även mjuka. Det vilade ett självklart lugn över framställningen, registerbyten skedde snabbt men utan stress och hast, även då det handlade om att låta ett enda slutackord få en annan klang.
Katrin Gwardak hade sin hand med i den leken, anar jag, för hon fungerade nog som registrant där uppe på läktaren.
Som vanligt inleddes konserten av Erland Mattson som berättade om Olivier Messiaens intresse för indiska rytmmönster, talas, och fågelsång och ett sätt att komponera där han strävade till en ”allestädes närvaro” som han rent tekniskt skapade genom polyrytmik och polytonalitet, det vill säga flera rytmer och tonarter ”på varandra”. Det skulle kunna leda till kaos och förvirring, men så inte med Messian. Upprepning och återkommande tema organiserar det hela till en harmonisk helhet.
Det vilsamma övervägde, även då musiken krävde mera volym. För mig som bara var ytligt bekant med verket sen tidigare, flöt de 9 satserna ihop till ett enda stort: jag identifierade Jungfrun och barnet samt Herdarna och De eviga avsikterna med deras mot himlen gående slingorna, men värre var det med Ordet, Guds barn, Änglarna och Jesu lidande – allt hördes på något sätt, men om någon bett mig räcka upp handen då det ena avlöste det andra hade jag varit såld. Jag hängde med igen med De tre vise männen och deras magi, och det gick inte att ta miste på det storståtliga slutet Gud ibland oss. Och sen var det över. Och ändå inte.
Roger Sayer själv uttryckte det: verket ”has so much spirituality”. Den andligheten lyckades han väl med att förmedla till oss åhörare.
LENA SVARTSTRÖM
Nästa konsert under Orgelfestivalen ges i S:t Görans kyrka i Mariehamn i dag, fredag, kl 12. Då uppträder Jolanta Sosnowska, violin och sång, och Marietta Kruzel-Sosnowska, orgel. i kväll kl. 20 spelar Mi-Ja Dyballa från Syd-Korea i Sunds kyrka.