Thusse Erikssons memoarbok klar
Thorvald ”Thusse” Eriksson (bilden) hissar Ålands flagga på pärmen till sin pinfärska memoarbok.
Det är en väl vald bild. Han sticker inte under stol med att Åland – som han vill se självständigt – blivit till ett livsprojekt för honom.
Nyan har tidigare noterat att den före detta bankdirektören och lanstingstalmannen var på gång med en memoarbok om sitt innehållsrika liv. En bok med frilansjournalisten Lasse Karlsson som redaktör, eftersom Eriksson på grund av en stroke inte kunnat göra arbetet helt på egen hand. Karlsson, liksom Thusses maka Birgitta H. Eriksson medverkar också med egna texter i boken som nu kommit ur trycket och som skall finnas i handeln på lördag.
När jag frågar varför han velat skriva om sitt liv framgår det att han egentligen inte alls velat det.
– Jag tackade först nej. Det är ju inte så roligt att hålla på och prata om sig själv, säger han.
Lät sig övertalas
Initiativet till boken kom från andra personer och efter ett tag lät han sig övertalas om han bara kunde få Lasse Karlsson som medhjälpare och redaktör. Karlsson, som också han är aktiv i partiet Ålands framtid, medverkade även i Erikssons förra bok ”Åland-Finland-politiskt ohållbart tvångsäktenskap” som kom 2007.
Mycket av det som Thusse Eriksson skrivit genom åren har handlat om det som han ser just som ett tvångsäktenskap mellan Åland och Finland. Nu berättar han vad som fick honom att bli så engagerad i Ålands politiska utveckling och status.
Bondetåget väckte
– En utgångspunkt blev nog det åländska Bondetåget 1938 där jag gick med som sextonåring. Där föddes engagemanget. Det var som en väckelse.
Bondetåget kom till som en protest mot de planer som Finland och Sverige hade att befästa Åland åren före andra världskriget.
Självständighet
Senare skulle Eriksson bli långvarig talman i landstingeten och mycket aktiv i arbetet för att utveckla och förstärka den åländska självstyrelsen. Med tiden skulle detta engagemang övergå i en övertygelse om att självständighet måste vara målet för Åland. Därför tog han också initiativet till självständighetspartiet Ålands framtid.
– Det var en naturlig process, något som kom undan för undan. Jag kom fram till att vad Finland än ger Åland så finns det hela tiden begränsningar. Enda sättet för oss att få bestämma själva är att vi blir självständiga.
Han säger sig också vara övertygad om att självständigheten kommer att uppnås och att den kanske inte ens behöver ligga så långt fram i tiden.
– Många tycker ju att det är en illusion men jag tror helt och fullt att det är möjligt.
Hur självständigheten utformas är sedan en annan sak, menar han.
– Det jag eftersträvar för Åland är en anpassad självständighet.
Ett livsprojekt
Thusse Eriksson medger gärna att Åland blivit ett slags livsprojekt för honom men han upplever inte det arbetet som någon börda. Och han framhåller att engagemanget inte är något som han vill förhäva sig över.
– Det har faktiskt också varit ett egoistiskt engagemang, säger han och avser med det att engagemanget hela tiden känts bra och berikande i hans eget liv.
Höger inner
Mycket av vårt samtal handlar om just detta engagemang men memoarboken innehåller en hel del annat. Thusse Eriksson har levt ett rikt och mångfacetterat liv och i boken får vi också veta en del både om bankdirektören och privatpersonen.
I ungdomen sysslade han bland annat med scouting och han var en aktiv fotbolls- och bandyspelare i IFK Mariehamn, med om bland annat IFK:s första ”internationella” match – mot Pargas IF år 1938.
– Jag spelade höger inner, minns han.
”Speglar Thusses liv”
Birgitta H. Eriksson, som också ombetts skriva ett inlägg om sin make, säger för sin del om den nyutkomna boken:
– Den speglar verkligen Thusses liv – och som jag ser det – osjälviska engagemang.
Och Lasse Karlsson, som redigerat boken i nära samarbeta med Eriksson. säger:
– Han är ett fenomen. Man blir verkligen imponerad.
Boken har utkommit på eget förlag och upplagan är på 1500 exemplar.
