Svenskans allt svagare ställning i Finland
Litteratur
”Svenskan på offensiven eller intensiven”
Ny debattbok/pamflett av Kenneth Myntti om svenska språkets ställning i Finland. 298 sidor. Söderströms förlag.
”Svenskan på plats!”
Ny bok av Leif Höckerstedt. Underrubrik ”Helsingforssvenskan visar vägen – födelse, liv och död”. Boken handlar om hur språket har förändrats och påverkats av finskan. 190 sidor. Söderströms förlag.
En graverande lagstiftningslapsus, som har försatt svenskan i kläm. Så skriver journalisten Kenneth Myntti i sin debattbok ”Svenskan på offensiven eller på intensiven”. Det han avser är en grundlagsändring år 2000, där Ålands riksdagsman Gunnar Jansson företrädde svenska riksdagsgruppen i grundlagsutskottet..
Myntti är inte nådig mot vare sig Jansson, ”SFP-riksdagsman från Åland” eller Svenska folkpartiet för att man gick med på lagändringen utan protester. Vad det handlar om är hur förvaltningsområdena i landet skall byggas upp. Tidigare skulle man sträva till enspråkigt finska eller svenska förvaltningsområden med möjligast små minoriteter.
Efter lagändringen skall områdena byggas upp så att den finsk- och svenskspråkiga befolkningens möjligheter att erhålla tjänster på det egna språket tillgodoses enligt lika grunder.
Hög svansföring
För en lekman är det svårt att avgöra vilken skrivning som är bäst. Gunnar Jansson säger i boken att ändringen var nödvändig. Kenneth Myntti anser att det utan den nya skrivningen inte hade varit möjligt att som nu har skett slopa en rad förvaltningar med svenska som majoritetsspråk. Jansson hävdar att utvecklingen hade varit densamma med den gamla lagen.
Det man inte kan ta miste på är Mynttis oro för svenska språkets framtid i Finland. I boken tar han upp smått som stort som exempel på att det går bakåt med rasande fart. Och han håller en påtagligt hög svansföring i argumentationen.
Som följd av det brister det till och från i sakligheten. Eller kunskaperna. Att Svenska folkpartiet inte finns på Åland hade varit lätt att kontrollera.
Men boken är lättläst och fungerar bra i den debatt som har gått het i Svenskfinland den senaste tiden om statsminister Mari Kiviniemis envetna kamp för att förvaltningsmässigt hänföra Karleby till Uleåborg, ”tvångssvenskan” i skolorna, önskemålet att i östra Finland byta ut svenska mot ryska i undervisningen med mera.
Oberörd lägger man inte boken ifrån sig även om alla kanske inte ser lika svartvitt på framtiden som Myntti.
Räknar ut Helsingfors
Språkbytesprocess skriver Leif Höckerstedt om i boken ”Svenskan på plats!”. Han tar framförallt upp hur det talade svenska språket i Helsingfors utvecklas, hur finskan kommer in inte bara med enstaka ord utan också påverkar ordföljden och sättet att uttrycka sig.
Och Höckerstedt hävdar att Helsingforssvenskarna är inne i en språkbytesprocess, man ser på svenskan med litet skepsis och tar det finska som ”the real thing”.
– De som ännu i Svenskfinland eller på Åland fungerar fullt ut på svenska förlöjligas. Finlandssvenskheten blir lika med tvåspråkighet, ett tillstånd där den svaga svenskan kan kompletteras med finskan, skriver Höckerstedt.
Läs gärna
Den som intresserar sig för hur svenskan i Finland skall överleva kan med fördel läsa såväl Myntti som Höckerstedt. Man behöver inte tro på allt, men man får garanterat nya infallsvinklar och kanske också kommer på sig själv med att sitta och fundera ut egna lösningar på problemen.
Och någonstans kommer insikten emot att alla problem inte går att lösa, kanske för att de som berörs inte tycker frågan är speciellt viktig.
Vad återstår då för dem att göra som tycker språket och kulturen är viktiga? Myntti tar upp den svenska samhällsvetaren Gunnar Wetterbergs förslag om en gemensam nordisk förbundsstat, en idé som diskuterades – och sköts i sank – vid Nordiska Rådets möte nyligen.
Wetterberg ser framförallt ekonomiska fördelar i en gemensam nordisk marknad med 25 miljoner invånare, men man kommer inte ifrån att en förbundsstat – eller ett närmare nordiskt samarbete – påtagligt skulle stärka svenskans ställning i Finland.
