Strängmöte över gränserna
Intensivt, mångsidigt och överraskande.
Så blir det när åländska Whatclub står på scenen med cellisten Svante Henryson och violinisten Mikko-Ville Luolajan-Mikkola på fredag. (På bilden Richard Palmer, Kjell Dahl och Jochum Juslin i Whatclub.)
Det gränsöverskridande mötet mellan jazzkombon och de två klassiskt skolade musikerna går under namnet 24 Strings.
– Räknar man strängarna på min och Jochum Juslins gitarrer blir det 12 tillsammans. Med Kjell Dahls kontrabas blir är vi uppe i 16, och med Svantes cello och Mikko-Villes violin hamnar vi på sammanlagt 24 strängar. Därav namnet på vårt projekt, förklarar Richard Palmer.
Och hur kan de 24 strängarna låta tillsammans?
– Det blir en blandning av jazz, klassiskt, zigensk musik, världsmusik, olika former av latinska rytmer, bolero, rumba, bossa nova, och litet flamenco.
Rytm- och improvisationsbaserat blir det oberoende av genrer. På repertoaren står kompositioner av Palmer och Henryson blandat med bolero, schlager, Django Reinhardt-jazz med mera.
Kompade Yngwie
Henryson har ett förflutet i hårdrockbranschen. Han spelade elbas i hårdrockgitarristen Yngwie Malmsteens band under dennes internationella storhetstid mot slutet av 80-talet.
Men redan före det var han en erfaren kontrabasist. Han studerade vid musikaliska akademien i Prag, blev medlem i Oslo filharmoniske orkester och dess yngsta solokontrabasist.
Numera bor han i Stockholm och spelar på scen och på skiva med artister som Elvis Costello, Ann-Sofie von Otter och Skandinaviens jazzelit.
Oerhört lyft
Richard Palmer beskriver Mikko-Ville Luolajan-Mikkola som ”en oerhört intensiv musiker”.
– Vi har delat scen tillsammans flera gånger redan, och det är ett oerhört lyft att spela med honom.
Luolajan-Mikkola började studera violin vid sex års ålder med Leena Siukonen vid Sibeliusakademin. Han fortsatte sina studier i Österrike, Schweiz, och Tyskland.
Luolajan-Mikkola är verksam dels som klassisk violinist, dels som violinist inom den form av europeisk jazz som kallas gypsy swing eller jazz manouche. Han är ordinarie medlem i Hot Club de Finlande men har också spelat första violin med New York Metropolitan Orchestra.
Som kammarensemble
Möjligen får publiken på Ålands konstmuseum nu på fredag också höra musik av, eller inspirerad av Bach. Med enbart stränginstrument får man en speciell samklang, enhetlighet och balans i ljudbilden.
– Det blir en motsvarighet till den klassiska musikens kammarensembler, säger Richard Palmer.
