Strålande stråkar, skön sång och orgel
Orgelfestivalen bjöd i fredags på en en hyllning till Händel och Mendelssohn Vårdö bönehus med Frida Jansson sopran, Frida Österberg mezzosopran och Kaj-Gustav Sandholm, orgel. Kvällen före kunde man lyssna till stråkkvartetten Via Regale med John Emanuelsson, Camilla Karlsson, Hanna Tyrväinen och Heikki Hämäläinen samt Roman Perucki orgel i Finströms kyrka. Nyans Lena Johanna Svartström var med på konserterna. (På bilden Sandholm, Österberg och Jansson i Vårdö bönehus.)
Man tager två unga, välsjungande Fridor, en med ljus timbre och en med mörk, samt en rutinerad Kaj på orgel, kryddar med åktur i ljus, vacker sommarkväll, fulltalig publik och två kända kompositörer och för spänningens skull en mera okänd – upplagt för en smaklig ”måltid”, inte sant!
Kaj-Gustav Sandholm inledde kvällen med en orgelkonsert av Matthev Camidge (kanske född 1758, kanske döpt 1764), som stammade från en familj i York, England, där praktiskt taget alla var organister. Den lilla orgeln i bönehuset fick ge sitt allt och registranden Katrin Gwardak fick verkligen stå i.
Sandholm spelade också The cuckoo and the Nightingale av Händel, där göken emellanåt var så ihärdig att man trodde skivan hakat upp sig.
Entusiastisk publik
Största delen av kvällen var ändå sångarnas. Frida och Frida sjöng duetter men uppträdde också solo. Jag vill gärna lyfta fram Frida Janssons tolkning av snirkligt virtuosa Let the bright Seraphim ur Händels oratorium Samson. I den visade hon upp röstlig plasticitet och scennärvaro, och lyfte med sin blick fram den roliga dialogen mellan orgel och sångare.
Oh rest in the Lord ur Mendelssohns oratorium Elias andas vilsam, himmelsk frid. Arian framförs av en ängel, denna gång personifierad av Frida Österberg med sin fylliga, mogna, mörka röst .
Duetten Tulerunt Dominum meum inleddes med Janssons hisnande svaga pianissimo, rösterna klingade vackert tillsammans.
En entusiastisk publik fick som extra nummer höra ljuvliga He shall feed his flock av Händel och ett fint arrangemang av psalmen En vänlig grönskas rika dräkt.
Fullsatt i Finström
Finströms kyrka är knökfull och det bärs in extra stolar. På programmet står årets jubilarer: Händel som inramar konserten med två orgelkonserter och Mendelssohn med en stråkkvartett och en orgelsonat. In emellan kilar sig två kyrkosonater av Mozart.
I Händels orgelkonserter förs en dialog mellan stråkarna och orgeln, och det märks att Händel själv var en driven organist; det krävs en otrolig fingerteknik för att porla fram löpningarna. Det var ett nöje att följa med Peruckis lätthet i spelet. Skönt var att se hur musikerna i stråkkvartetten levde med då orgeln hade solo, altviolisten nästan dansade.
Hade roligt
I kyrkosonaterna av Mozart släppte Via Regale loss. Musiken var rolig och musikerna hade roligt. Orgelns roll var här mer ackompanjerande. Den efterföljande stråkkvartetten, komponerad av en blott 18 år gammal Mendelssohn, framfördes med en homogen klang där ändå första violinen klart hade huvudrollen.
Flera av Mendelssohns orgelsonater har framförts under festivalen, nu var det dags för nr 2 som bjöd på majestätiska klanger och ett pedalspel som hette duga. I programbladet vid fugan har jag noterat Bravo!
Efter den avslutande orgelkonserten hade inte publiken fått nog. Det blev tre extranummer. Bachs vackra Air med stråkar och orgel och sedan ytterligare två porlande, luftiga orgelstycken som visade att organisten inte var rädd för de små nyanserna.
