DELA

Stornäset i Kastelholm anrik skogsbruksmiljö

Debatten kring Stornäset i Kastelholm och en eventuell golfbana där har gått het.
Men mindre känt är att området värderades högt redan 1875. Då kartlades områdets skogsbruk in i minsta detalj, som en av de första samhällsägda fastigheterna i Finland och den enda på Åland.
Vad dåtidens skogsinventerare hade tyckt om en golfbana på platsen vet vi inte. Däremot såg de området som en viktig, ekonomiskt hållbar resurs.
Skogsbruksfilosofin gick ut på att förvalta överskottet och utnyttja skogen på lång sikt, därför behövdes också en bra kartöversikt. Och skogsinventerarna gjorde sitt jobb med precision, trots att mätinstrumenten bokstavligen var från 1800-talet.
– Det är otroligt hur exakta de var, säger landskapsregeringens skogsförvaltare Ray Holmlund när han lägger en OH-film med dagens karta på den gamla skogsbrukskartan.
Med reservation för 135 år av landhöjning passar de ihop intill perfektion. Och vi konstaterar att skogsinventerarna visste vad de gjorde, trots att de saknade den satellitassistans vi är vana med i dag.

Kärr, myrar och mossar
Till skillnad från en vanlig skifteskarta är skogstillståndet här noggrannt inventerat och beskrivet i detalj. Området är uppdelat i odlingsmark, ängsmark, bergsområden, skogsmark, kärr, myrar och mossar. Och till kartan hör en tjock lunta med fotnoter och korrespondens mellan kartritarna, folk i byn och statsmakten.
I ett kapitel beskrivs hur torpare och bönder tvistar om huruvida en landtunga ska klassificeras som betesmark eller skogsmark. Vem som fick rätt förtäljer inte historien. ”Låglänt skogsmark bevuxen med albuskar” är omdömet för ett skogsparti, ”stenbunden sandjord beväxt med 20 till 40-årig blädad gran” är ett annat.

Samma granar då som nu
Ett skogsparti på Lillnäsberget, som i dag är ett naturreservat, är beskrivet som stenbunden sandjord, med ”frisk bördighet och 40 till 60-årig gran”. I dag står samma granar kvar, men dagens skogsinventerare skulle istället döpa dem till 150 till 200 år gammal skog.
– Det är lite kuriosa att samma skogsbestånd växer där i dag som växte där 1875. Till viss del handlar det som samma träd, säger Ray Holmlund.
Kuriöst är även att Vårdö Ledsöra samt Svinö, Styrsö och Espholm, som ligger utanför Mariehamn, finns med på kartan. Orsaken är att holmarna hörde till Kastelholms kungsgård berättar Ray Holmlund.

Lyckat skogsbruk
Enligt Ray Holmlund finns det mer skog på kungsgårdens marker i dag än vad det fanns 1875. Orsaken är den målmedvetna skogsvård man bedrivit där under alla tider.
– Ledstjärnan har varit att vid skogsförvaltningen kombinera ett ekonomiskt skogsbruk, rekreationsbruk och miljövård, och så långt det går förena de här intressena. Det här är helt oexploaterade marker och ett väldigt fint rekreationsområde, och det borde man ta i beaktande när man tar ställning till Stornäsets fortsatta användning. Det är min personliga åsikt,säger Ray Holmlund.
På 1930-talet planterades en bokskog in på Stornäset och i dag är den en av få i sitt slag i Finland. Naturligtvis finns den inte med på 1875 års skogsbrukskarta, på området finns istället ett grått fält som betecknar kärrmark. I dag är Stornäsets största roll inte virkesproduktion, utan snarare skogsbruk kombinerat med miljövård och rekreationsbruk. Skogsbrukskartan från 1875 ger perspektiv på den utveckling som skett och vilka förändringar naturen genomgått, av sig själv och med hjälp av människohand.

JOHN GRANLUND

redaktion@nyan.ax

Foto: STEFAN ÖHBERG