Specialdesignad lässoffa
Mariehamns stadsbibliotek har fått en ny studiehörna med en ny soffa.
– Det är en oduktig soffa, sade designern Eva-Jo Hancock då möbeln avtäcktes..
Högskolan på Åland ansåg att de studerande behövde få en ändamålsenlig läshörna i stadsbiblioteket och det har nu resulterat i en splitterny studiehörna som är både okonventionellt och ändamålsenligt inredd på samma gång. Alla kursböcker har flyttat till det som tidigare var en avskild läsesal i byggnadens östra del och skiljeväggen har rivits och ersatts av en specialdesignad soffa.
– Det var tidigare tyst här men dagens studenter vill gärna ha ljud omkring sig då de läser. De lyssnar gärna på musik eller småpratar samtidigt som de jobbar i grupp, sade högskolans bibliotekschef Susanne Donner då utrymmet invigdes.
Böljande möbel
Som krona på verket har hörnan försetts med en ny soffa. Designuppdraget gick till konstnären Eva-Jo Hancock på April kommunikation och då hon presenterade sin första skiss för Donner fick den omedelbart klartecken.
– Jag ville göra en oduktig soffa, sade Eva-Jo Hancock i torsdags och det gjorde hon genom att skapa en lång böljande möbel som erbjuder både plats för många och möjlighet att både sitta och ligga. Konstverkets namn är Heartbeat – hjärtslag och går i gult och silvermetall.
Hjälp med själva konstruktionen har Hancock fått av Benny Andersson på Stållagret, som tillverkade underredet av stål, och Jan Dahlgren, på JMF Möbel i Kvarnbo, som lagade den textilklädda ovansidan.
Tända ljus
Invigningen av rummet var en trevlig liten tillställning med tända ljus och smått och gott att sätta i munnen som Hospitality Management-linjen vid Högskolan på Åland tillverkat.
Andreas Dienert och Robert Zetterqvist bjöd på en musikalisk performance med bland annat didgeridoo i kombination med rytmiska hjärtslag i dov basklang.
Sanna Tahvanainen, som på eget initiativ skrivit en dikt till soffans avtäckning, började med att ge begreppet divanpoeter ett nytt innehåll.
– Jag håller på att läsa den turkiska författaren Orhan Pamuks bok Istanbul där han beskriver de divanpoeter som fanns i slutet av Osmanrikets era, förklarade Tahvanainen.
– Jag vill återerövra ordet divanpoet och låta det betyda någon som ligger och slappar och får pussar och kramar och bakelser.
Inspirationen till den tolkningen av ordet hade hon fått av sin dotter.
Tahvanainens dikt handlade om Linné som aldrig fick se ett löjtnantshjärta i verkligheten, bara en pressad variant.
