Slutspurt för åländska ordadoptioner
Nyans kampanj för åländska ordadoptioner går in på slutrakan.
Experten Ralf Svenblad har granskat bidragen och skriver om dem för oss. Men läsare som ännu inte adopterat sina åländska favoritord hinner fortfarande göra det!
Den som adopterar ett åländskt ord lovar att använda det minst tio gånger på ett år. Svårare än så är det inte.
Maila ditt ord till redaktion@nyan.ax. Skriv ”ordadoption” i rubrikraden. Vi vill veta ditt namn, och berätta hur du upptäckte ditt adopterade ord och förstås vad det betyder.
Du kan också posta det till Nya Åland, PB 21, 22101 Mariehamn. Märk kuvertet eller kortet ”Ordadoption”. Sista datum för inlämnade ord är torsdagen den 31 mars.
Ord som adopteras publicerar vi i tidningen och på Nya Ålands hemsida (www.nyan.ax). Där kan du också läsa och inspireras av Ralf Svenblads artiklar om åländska ord.
De ord som adopterats hittills hittar du i här nedan:
Annsöles adopteras av Conny Eskills i Geta. Det används om någon som går långsamt
Blystra – att vissla – adopteras av Nina Danielsson i Mariehamn.
Butka, ett litet avgränsat utrymme, adopteras av Regina Bergendahl.
Byngsla adopteras av Angela Sjöberg i Finström Godby. Det betyder att vände och vrida sig i sängen så att sängkläderna blir skynkliga.
Bysche adopteras av Isebell Bergman i Hammarland Mörby. Ordet kan användas på flera sätt. Här är ett exempel:
– Å hännan ligger du å mäntar i bysche betyder ungefär ”Och här ligger du och gnider (eller gnuggar, bökar) i orediga sängkläder”, berättar Bella Bergman.
– Mänta tror jag är ett arbetsmoment när man kärnar smör, arbetar bort vätskan eller liknande.
Byskiftig, växlande väderlek (skiftande byar) adopteras av Cordi-Maj Öhman i Mariehamn.
Bötta, att röra ihop, adopteras av Ulla Öhman i Lemland.
Båskhiltä – ett bestånd av enbuskar – adopteras av Doris Ekholm i Lemland Hellestorp.
Divla – att tvista, livligt diskutera – adopteras av Patrik Dahlblom, Mariehamn.
Dorva, att slå någon eller något, adopteras av Sofia Enholm, som bor och studerar i Uppsala. och är hemma från Finström Tjudö.
Durak, eller durack, adopteras av Jennie Bergman från Jomala Gottby. Det är ett ursprungligen ett ryskt ord för narr eller drummel. På Åland betyder det också tok.
Fjasot, i betydelsen väljäst och mjukt nygräddat bröd, adopteras av Maj-Len Lindholm i Jomala Gölby.
Fjäderhåld med obetonat d i slutet och tjockt l, betyder fjäril och adopteras av Marianne Danielsson på Kökar.
Floma adopteras av Marina Öhman i Jomala. – Det var ett ord som ofta användes när man var liten och hade för bråttom med att äta, berättar hon.
Flåt, fästing, adopteras av Jennie Bergman från Jomala Gottby.
Fotfallen – redlöst berusad – adopteras av Andreas Dienert, Mariehamn.
Glopar, snorhyvlar och illbatting adopteras av Bernt Randelin i Finström Grelsby. Glopar är tonåringar som har bus för sig. Snorhyvlar och illbatting säger man om barn som har rackartyg för sig.
Gåbba adopteras av signaturen Janne.
Gåra adopteras av Daniel Hellsten i Jomala Prestgårdenby.– Man kan gåra ner sig, eller bli gårfull.
Gårfågel adopteras av Anne-Marie Eklund Löwinder, sommarålänning i Lemland. – . Det hörde jag som barn när tanterna skvallrade om vänner och bekanta. För att vara ett okvädningsord är det ganska rart.
Göranslös, sysslolös, adopteras av Hillevi Ahlbeck i Mariehamn.
Hatar, som är något helt annat än verbet hata, adopteras av Elisabeth Forsman i Brändö. Det betyder att det kliar, och hon hörde det första gången på serviceboendet Solkulla, när en pensionär sade ”he hatar så dåråt på riggin”.
Hännan, dännan och hinnåt och dinnåt adopteras med av Åsa Berg i Norge.
– För över 55 år sedan var jag simlärare en sommar i Lumparland. Då hörde jag bland barnen uttrycken ” hännan, dännan och hinnåt och dinnåt” för ”här, där och hitåt och ditåt”. Som Mariehamnsflicka hade jag aldrig hört uttryckena förut.
Jiponton – nyponbuske – adopteras av Doris Ekholm i Lemland Hellestorp.
Jåla har fått två adoptivföräldrar .
– Jamen sluta jåla nu då, kan man säga när någon beter sig märkligt, säger Anders Nyberg i Mariehamn.
– Inga jåla nu inga, brukar vi säga när vi skojar och låtsas kunna åländska, säger Monica Backman, Esbobo och sommarålänning.
Kollrede adopteras av Gunnar Sjöblom i Finström Godby:
– Ordet brukar jag använda ibland om sånt som är, ja just det: kollrede.
Klumsen adopteras av Gun-Lis Kihlman i Stockholm.
– När man blir kall så blir man klumsen, säger man. Med andra ord man bli lite stel i fingrarna så det är lite svårt att greppa saker.
Kramoj
adopteras av Rulle Sirén i Jomala Ringsböle. Ordet kommer från ryskan och används när man känner sig litet dålig.
Krusa adopteras av Karin Sandell-Karlsson i Finström Godby.
– Då i den åländska betydelsen att dra med handen kärleksfullt längs kattens rygg eller ett litet barn över huvudet, skriver hon.
Kännspak – lätt igenkännlig – adopteras av Eva Gustafsson-Lindvall.
– Ingen jag frågat i Sverige begriper det, men i Norge förstår man! Det finns även i engelskan: ”kenspeckle” och fördes väl dit av vikingarna.
Lidande adopteras av Inga Lisa Dahlblom i Jomala Gölby som hörde det första gången på 40-talet. Den som har ”ett lidande handalag” gör sitt arbete fort och bra.
Livning adopteras av Bengt Malmberg. Ordet används i Enklinge i betydelsen ”lä”.
Menföre adopteras av Sven Lundström, 77, som bor i Mariehamn men har sina rötter i Geta Andersö.
– Där talade vi alltid om menföre när det var is och vi fick hacka oss fram.
Nunnan, som betyder nyss eller nyligen, adopteras av Maj-Len Lindholm i Jomala Gölby.
Onali (uttalas onaali) adopteras av Elisabeth Lindholm i Sund. Det betyder gnällig, grinig. otålig och Elisabeth har hört ordet sedan hon var barn:
Pallra – att prata strunt – adopteras av Sandra Sundblom, Jomala Vesterkalmare.
Pallervant adopteras av Susanne Smith i Finström Emkarby och av Chiqui Mattson i Lemland.
Pannstajet adopteras av Fredrik Häggblom i Mariehamn.
Stavningen varierar, men vad betyder det?
– Kaffe som stått länge i kaffepannan kallas pannstajet, alltså kaffe som hållits varmt under en för lång tid på en värmeplatta eller en kaffebryggare. Alla som druckit sådant kaffe nån gång vet hur det kan smaka, förklarar Fredrik.
Peva sej adopteras av Mariann Jansson i Finström Godby. Det betyder att gnälla eller gruva sig. – Vad pevar du dej för då?
Pevlo (uttalas peevlå) adopteras av Gun-Lis ”Lisen” Jansson.
– Det betyder långsam, sölig. ”Isint va så peevlå! Sätt lite fart vi har in`t hela dan på åss!” Ordet använde min mamma när jag var liten!
Pörjot – att det är ostädat, stökigt och rörigt i hushållet – adopteras av Inga-Britt Wirta i Mariehamn. Ordet uttalas ”pörjåt” och hon hörde det första gången i Föglö.
Ramt med långt a-ljud adopteras av Lis-Britt Törnberg i Finström Ämnäs.
”Det är ramt i mitt hus” betyder att det spökar eller händer oförklarliga saker.
Rådda – att stöka, skapa oreda, att vara virrig och så vidare) adopteras av både Christer Kuhlman och Helena Sundblom.
Sidesmed – bredvid, vid sidan av – adopteras av Ines Sundberg i Geta Labbnäs.
Sjökalv, det åländska ordet för maneter, adopteras av Eva Sundberg i Kumlinge Björkö.
Skensk, att vara ivrig och rusa på utan att tänka sig för, adopteras av Maj-Britt Skogberg i Mariehamn.
Skogsbässe, ett annat ord för fästing, adopteras av Gun-Britt Träskbäck i Sundby.
Skogspilt betyder också fästing och det ordet adopteras av Eva Sundberg i Kumlinge Björkö.
Slanka – att promenera utan mål – adopteras av Pia Ossawy, Prestgårdenby.
Snömos – ett annat ord för vispgrädde – adopteras av Kristina Jansson i Saltvik Sonröda.
Snörpkutta och pisskvart adopteras av Jenny Sindén i Mariehamn.
– Båda har jag hört min mormor Gunnevi Jansén använda med jämna mellanrum.
Pisskvart betyder att något går snabbt att fixa. Och snörpkutta betyder att personen i fråga är stroppig, tjurig, tror sig vara bättre än andra eller liknande.
Stundarin adopteras av Halldis Lindholm i Mariehamn:
– När jag som liten flicka i Saltvik Verkviken ibland blev litet drömmande och satt och tittade framför mej på ingenting, kunde någon säga:
– Fick du stundarin påddä?
Stärva adopteras av Brita Enroth-Lindén i Mariehamn.
– Ge hit lite vatten, annars stärvar jag, betyder att man. hålla på att dö.
Tasna är ett av Solveig Mörns favoritord. Hon bor i Sund Tranvik och uttalar ordet ”taasna”. – När elden i bakugnen falnar och glöden består av mer eller mindre jämnstora stycken – då tasnar elden.
Tolla adopteras av Carl-Johan Möller. Att tolla bort sig betyder att man går vilse.
Träsa adopteras av Hillevi Ahlbeck i Mariehamn: – Träsa används ju då man sliter och arbetar flitigt med nånting, ”du träsar på i bettlanden”.
Tutta, att sova, adopteras av Charlotte Enroth i Mariehamn
Töga adopteras av Maj-Len Lindholm i Jomala Gölby.
– Man kan ”töga och dra” eller annars ”tögar man po”, kommer antagligen från töja, att envetet och segt hålla i det man har för handen, att inte ge sig i första taget.
Vigulant, vig och smidig, adopteras av Leila Svensson i Hammarland Kattnäs.
– Jag återupptäckte det ordet nu i sommar då en gammal ungdomsvän använde det. Han sade att han inte var lika vigulant som förr. Ordet har väl samma betydelse som vig eller smidig.
Vilig, rejäl, adopteras av Ann-Britt Eriksson i Godby som tycker att det är ”ett verkligt viligt positivt ord”.
