Skön stund med florentinare
”Vilken lycka, tillgång och njutning för oss andra att det finns eldsjälar som Sunniva Fagerlund och Mats Lillhannus som kunnigt och hängivet går in i den tidiga musikens labyrinter och där finner skatter att bära ut till oss!” Så skriver Nyan recensent Roger Syrén om konserten i Önningebymuseet pål ördag kväll.
På lördagskvällens konsert, som duon ”I Fiorentini”, plockade Fagerlund och Lillhannus fram prov på sådana skatter från Florens och Italiens första musikaliska guldålder. Sunniva spelade på och berättade om sina tre flöjter från sopran neråt i stämma, tillverkade enligt konstens och hantverkets regler för att lämpa sig för den rensässansmusik det är fråga om. Och Mats som sångare som mödolöst och intill – vad jag kunde höra – perfektion tog ut sångernas stil med slingor och slag.
En portativ orgel gav grund och underströk färgskiftningar i tonskalan, ”ackord” bör man väl knappast tala om för denna tids musik. Konserten började med att Sunniva på flöjt spelade en ”trotto”, ett av ytterst få bevarade exempel på instrumentala dansstycken från perioden.
Utförandena i övrigt växlade mellan en ensam flöjt/röst, över flöjt och sång till att alla tre tillsammans, det vill säga flöjt, röst och orgel, skapade en säregen stämning av forntid och djup.
Kärlek – vad annars!
Sångtexterna handlar om kärlek – vad annars! Försmådd, eftertrånad, efterlängtad, övergiven och så vidare, kärlek, men oberoende av och frikopplat från sammanhang vi ändå har svårt att på en kort stund sätta oss in i, talar musiken över sekler, springer fram mot folkmelodier, tar kyrkomusikstycken i hand och dansar ut i modernt, rentav tolvtonsaktigt, klingande harmonier!
Av det innehållsrika programbladet får vi veta styckenas namn, sångernas innehåll i svensk översättning och en informativ introduktion till 1300-talets musik i Italien med utblick också över ett vidare kulturellt sammanhang.
Vi får också veta att Mats Lillhannus studerar ensemblesång i Basel vid den vida kända och erkända skolan Schola Cantorum Basiliensis, och fortbildar sig i Stockholm i barocksång. Det märks. Sunniva Fagerlund har studerat i Hamburg och samarbetar bland annat med en tysk blockflöjtskvartett. Det syns och hörs.
Ingen musik är gammal
”Det finns ingen gammal musik” brukar en profilerad radioröst i Sveriges P2 upprepa när han låter höra sina fynd från århundraden tillbaka på söndagarna. Det är sant – hur kan musik vi just nu lyssnar till vara ”äldre” än den vi hörde i går?
Alla mänskor öppna för sinnenas påverkan kan ta till sig den här musiken, låta den sjunka in för inspiration och meditation, låta den öppna nya kanaler till vårt inre.
Vi hör gärna mer av ”I Fiorentini”, och gärna i en längre konsert!
