Show för hela slanten med Fork
Sånggruppen Fork
Konsert i Alandica den 13 april
Fork är a capella sång där instrumenten lyser med sin frånvaro. Fork är a capella sång som LÅTER som ett helt band med instrument – en intrikat väv av toner. Fork är sjungande skådespelare med distanserande självironi. Fork är fyra jämbördiga sångare. Fork är mångsidig röstanvändning och roligt mellanprat. Fork är lustiga peruker, svängande höfter och en och annan elegant piruett. Fork är glitter i klädsel och stil. Fork är för det mesta fullt ös.
Ändå var min största upplevelse den lugna närvaron i Maria. Alla fyra står stilla runt mikrofonstativet och bara låter – bra. Humorn i Final countdown tilltalade mig likaså. Och visst var det kul med ”songs we love to hate”: med svängande mobiler till Lionel Richies ”Hello is it me you’re looking for.”
Engelska tuffare?
Publiken ropade och applåderade entusiastiskt – och lydigt – in gruppen för två extra nummer. Vi fick nämligen en målande beskrivning av hur Fork på vägen till hamnen kunde höra ”We want more” skalla genom Mariehamnskvällen, rusar tillbaka och levererar extranummer. Nu hann de nog inte mer än med nöd och näppe ut från scenen förrän de blev inkallade av en publik som gav dem stående ovationer. ”Vi har väl inte kommit hela vägen från Helsingfors bara för att ge en encore”, och så bjöds vi på en strålande version av Queens ”Bohemian Rapsody”, som skönsjungen avslutning.
Det var show för hela slanten. En show på engelska av ett gäng finlandssvenskar med svenskspråkiga ålänningar i publiken. Sorry, jag köper inte ert argument för engelskan. Det är inte ett tuffare språk. Handlar det inte mera om att det är jobbigt att arbeta om speakarna?
Fork är underhållning av hög kvalitet, och om det var det, det man kom efter var det en superkväll. Önskade man något mer än ”girls just wanna have fun” är det nog en annan konsert man borde prickat in.
