Samvaro i stunden med Alma och Greta
Då handdockorna Alma och Greta besöker demensavdelningarna väcks minnena.
– En klient som annars inte säger mycket berättade en lång historia om ett hyss han gjort som skolpojke, säger Lotta Haglund, närvårdare och dockförare.
Lotta Haglund och Riitta Nieminen gjorde sitt slutarbete på vårdinstitutet i form av en dockteater.
– Ja, fast någon dockteater är det absolut inte. Vi kallar det en resa i minnenas värld, säger Liselott Haglund.
Huvudpersonerna är handdockorna Alma och Greta. De flyttar in till äldreboendet Äppelgården och skall dela rum. Medan de lär känna varandra väcks minnena till liv.
– De inreder och tar fram ett virkat sängtäcke. Då startar ofta en diskussion om handarbeten, säger Riitta Nieminen.
Ramsor
Liselott Haglund och Riitta Nieminen insåg medan de höll på med slutarbete att reminiscensmetoden jobbar på precis samma sätt som de gjorde.
– Det handlar om att använda triggers, så kallade minnesväckare, som får klienterna att minnas, säger Lotta Haglund.
I den kappsäck Alma och Greta har med sig finns förutom virkade sängtäcken och pannlappar, gamla foton, en liten flaska konjak och senap.
– Vi brukar skicka runt konjaksflaskan och fråga om de känner igen doften. Många gör det, säger Riitta Nieminen.
På samma sätt minns klienterna senapen: ingen vill smaka på den. Fotografierna brukar få ligga framme under den avslutande kaffepausen och brukar väcka många minnen och diskussioner.
Särskilt intressant har reaktionen varit då Alma och Greta sjungit sånger eller framfört ramsor.
– Då Greta börjar med ”januari börjar året…” kan de flesta följa med i ramsan. På samma sätt kan de flesta sjunga Mors lilla Olle. Minnena finns där, och vi använder dockorna som redskap för att lyfta fram dem, säger Lotta Haglund.
Samvaro
Målet med föreställningen är att klienterna skall få en stund av samvaro och gemenskap.
– Det kan hända att de inte minns något efteråt. Men det viktiga är att de får en rolig stund och att de känner sig sedda. Ibland kan glädjen dröja sig kvar trots att de inte minns hur den uppstod, säger Lotta Haglund.
Lotta Haglund och Riitta Nieminen såg då de framförde slutarbetet på Folkhälsans dagcenter vilken respons dialogen fick.
– Vi ansökte om kultur i vården-bidrag från Kulturdelagationen och fick bidrag. Nu har vi besökt fyra äldreboenden och räknar med att besöka ett tiotal sammanlagt under hösten och våren.
Humor
Bäst fungerar dialogen för en grupp med åtta till tio personer.
– Det är lagom för att diskussionerna skall vara öppna.
Humor är vid sidan av dockorna Riittas och Lottas främsta redskap.
– Humor måste användas rätt, vi får inte göra narr av klienterna och skämta fel om att glömma bort saker. Men bara man vet hur man skall göra öppnar humorn mycket, säger Riitta Nieminen.
Centralt är också att inte dockförarna faller in i en roll av att de uppträder.
– Dockorna är redskap för att väcka minnena, och vi som för dockorna måste vara lyhörda för klienternas reaktioner och se alla.
