Rysk musik och poesi på Kökar
Skådespelerskan Marika Lagercrantz och gitarristen Mårten Falk gjorde ett framträdande med uppläsning och musik under rubriken ”Ryska hjärtan” i Kökars kyrka i söndags. (På bilden Falk och Lagercrantz.)
I helgen var det mera ryskt än vanligt på Kökar. Visst är vi vana vid ryssar, 1917 hade vi över 200 ”på besök” och vi är många som har ryssdörrar hemma från de ryska barackerna. Vi har ryssbron och rysskällan och ryska mjölmattor. Visst säger vi ibland ”durak” i stället för tokdåre och visst är vårt församlingshem en före detta rysk kommendantsbyggnad. Men nu fylldes Kökars kyrka med rysk romantik och rysk revolution och det var något nytt.
Det var skådespelerskan Marika Lagercrantz och gitarristen Mårten Falk som bjöd på ett ryskt program. Över 50 personer trotsade busvädret och kom för att lyssna.
Okonstlad
Marika Lagercrantz är en svensk skådespelerska med finländskt påbrå. Hon har ett okonstlat och naturligt sätt att stå inför kameran och på scenen. Hon har spelat Indras dotter i Strindbergs ”Ett drömspel”, hon hade huvudrollen som lärarinnan i Bo Widerbergs film ”Lust och fägring stor” och snart kommer vi att se henne som Cecilia Wanger i ”Män som hatar kvinnor”.
Mårten är en av Sveriges skickligaste gitarrister, och mycket experimentell: han spelar inte bara ”vanlig” gitarr utan även elgitarr och gitarrer med 7, 8 och 10 strängar.
Revolution, romantik
Marika läste stycken av Osip Mandelstam och Alexander Pusjkin, båda drabbade av varsin regims förvisning för sin revolutionära hållning. Mårten spelade rysk romantisk gitarrmusik från 1800-talet, bland annat av gitarrmästaren Andrei Sychra. Hans oändligt vackra, skiftande Etyd är egentligen ett lärostycke, lika full av musikaliska idéer och infall som Mozart. Ibland spelade de och talade samtidigt: Mårten spelade stycken av Alexandrov och Sarenkos ”Romans utan ord”, medan Marika läste Pusjkins dikter ”Till K” och ”Ekot”.
Då det blev paus hade arrangörerna, Kökar hembygdsförening och Nordens Institut på Åland, ordnat med glögg och ryska hjärtan från Peders Aplagård.
Förbjudet, försvunnet
Efter pausen letade vi oss in i modern tid. Mårten spelade Sofia Gubajdulinas ”Serenad”. Marika läste först mer av Osip Mandelstam (från det år då han förvisades till Gulag) och sedan en dikt av Anna Achmatova, vars vackra poesi ansågs borgerlig av Stalin och följaktligen förbjöds. Sedan kom hon till Vladimir Majakovskij och hans berömda dikt ”Ett moln i byxor”. Det gick inte att ta miste på Marikas förtjusning i denne kosack som blev en besviken bolsjevik och tragiskt tog sitt liv 1930.
Mårten spelade delar av Alexander Vetrovs ”Sonat och Canzona” och som avslutning ett stycke till av Andrei Sychra, vars musik han för övrigt funnit för bara tio år sedan, gömd i ett bibliotek. Marika läste om ”Den ryska gumman”.
Intimt, välgjort
Programmet var mycket intimt och välgjort, de har båda förmågan att komma sin publik nära, okonstlat men ändå konstfullt.
Vi satt alla en stund i ett hörn av den ryska folksjälen.
