Robert Åsbacka en driven författare
Det är uppenbart att Robert Åsbacka utvecklats till en mycket driven författare och att hans nya roman förtjänar att läsas av många, skriver Nyans recensent om romanens ”Orgelbyggaren”.
Paradoxalt nog kan man tolka in ett ganska optimistiskt budskap i Robert Åsbackas roman ”Orgelbyggaren”. Till det yttre kan en sådan tolkning förefalla märklig, eftersom boken på ytplanet handlar om en åldring som råkar ut för en serie olyckor som gör honom helt beroende av andra människor.
På sätt och vis är det fråga om en utvecklingsroman. Thomasson, som huvudpersonen heter (anspelningen på Thomas tvivlaren är uppenbar), är från början en känslomässigt bottenfrusen människa som har föga kontakt med andra människor.
Bygger en orgel
Han är änkling efter det att hans hustru omkommit i Estoniaolyckan. Hustrun Siri var hans stora kärlek men ändå hade han bedragit henne. Till dottern har han haft ett kyligt förhållande. Han grubblar ständigt över vad som hände, bygger en orgel hemma i vardagsrummet, kanske till åminnelse av hustrun som varit församlingsorganist i den lilla österbottniska kuststaden.
Han är en kuf, instängd i sig själv och sin ensamhet.
Serien av i sig ganska trivila olyckor gör honom beroende av andra och han ”återupptäcker” sina medmänniskor, märker att det bland de ganska slitna vardagsmänniskorna omkring honom finns en omsorg, ja, kanske kärlek.
Hans utveckling består i insikten om just detta och i ett accepterande av sin egen och andras svaghet. Människan är ett svagt käril. Han öppnar sig, når – kanske – en försoning, inser att kärleken finns trots allt.
Som det kanske framgått är Åsbackas roman sannerligen ingen bok där de yttre händelserna ger spänning. Det är på ett inre plan spänningarna finns och med utpräglad finess blottlägger författaren olika skikt i ett människoöde.
Insikt i utbyte
Boken hör inte till dem man sträckläser, Åsbacka antyder ofta, låter läsaren själv dra sina slutsatser. Detta tvingar fram en långsam, eftertänksam läsning som ger fördjupning och insikt i rikt utbyte.
Det är uppenbart att Robert Åsbacka utvecklats till en mycket driven författare och att hans nya roman förtjänar att läsas av många.
