Pris och stipendier värmde
Regnet strilade ned ute och flaggorna slokade litet men det rådde en varm stämning när landskapet delade ut arbetsstipendier och årets Sally Salminenpris i Önningebymuseet i går på eftermiddagen. (På bilden pristagaren Ulla-Lena Lundberg flakerad av arbetsstipendiaterna Bertil Andersson och Juha Pykäläinen.) I slutet av artikeln Ulla-lena Lundbergs synpunkter på behovet av stipendier för kulturarbetare.
Två av tre arbetsstipendiater, musikläraren Bertil Andersson och konstnären Juha Pykäläinen, fanns på plats medan kulturarbetaren Sebastian Johans, som nyss blivit pappa, stannade hemma i Uppsala.
På plats för att ta emot Sally Salminenpriset – det andra i ordningen som utdelas – var också författaren Ulla-Lena Lundberg.
Ministerord
Det är landskapsregeringens kulturdelegationen som utser stipendiater och pristagare och prisutdelningen omhänderhades av vice lantrådet, kulturminister, Britt Lundberg, kulturdelegationens ordförande Annsofi Joelsson och byråchef Jan-Ole Lönnblad.
Lundberg läste ur delegationens motiveringar, överräckte stipendierna och priserna och hade också några personliga ord för var och en av mottagarna.
Pianomusik
Den skara som samlats för att följa med utdelningen bestod mottagarna och unge Emanuele Ferrari, som bjöd på vacker pianomusik, med varma applåder.
Arbetsstipendierna på sex månader till Andersson och Pykäläinen är på 7.800 euro medan Johans får ett tre månaders stipendium på 3.900 euro.
Sally Salminenpriset – som utdelas vart annat år – är på 4.000 euro.
Ibland formas verkligheten efter konsten Sally Salminenpristagaren Lundberg pekade på att vi ofta tror att verkligheten alltid kommer först och sedan skapas konsten ur den. Själv ansåg hon att det också kan vara tvärt om.
Som exempel berättade hon om när hennes danska översättare Anne-Lise Feilbjerg kom till Åland för att diskutera sjö-trilogin. Då framgick att Feilbjerg intresserade sig för Sally Salminen och gärna vill se de miljöer där hon växt upp.
Vårdöcharm
Lundberg berättade om hur man åkte till Vårdö och där fick se en man gå på vägen. Eftersom det inte är så vanligt i dag att någon vandrar på landsvägarna stannade man och började prata med mannen som visade sig veta mycket om Sally Salminen och hennes miljöer. Enligt Lundberg var han, blåögd, hade blont lockigt hår och var mycket charmerande.
– När vi lämnade honom frågade jag Anne-Lise om hon kände igen honom?
– Det var ju Johan, sade jag och hon svarade aah…
Då förstod de varför en kvinna av en kaliber som Katrina i romanen kunde falla för en slarver som Johan.
– Vi inbillar oss att konsten alltid kommer ur verkligheten men verkligheten imiterar också litteraturen.
Stöd för skapande
Därför behöver konstskapandet stipendier, menade Lundberg. Helst bör det dock inte vara ett utpytsande av mycket små summor till så många som möjligt utan rejäla stipendier och arbetsstipendier som medger det lugn som behövs för verkligt skapande.
– Det är viktigt att ha tid, sade Lundberg som också ansåg att man inte alltid bör fråga om det lönar sig, om det blev något resultat av pengarna.
– Resultaten kan ibland visas sig först längre fram.
Den försvagning av upphovsrätten som nu är på gång, inte bara när det gäller musiken, utan också för litteraturens del kan ytterligare försvåra utkomstmöjligheterna och Ulla-Lena Lundberg menade att behovet av stipendier därför kommer att bestå också framöver.
