Planera för lokal avfallsdeponering!
Enligt uppgifter har oljesaneringsfonden Soili bekostat marksaneringen vid en tidigare servicestation i Emkarby och arbetet har utförts så, att allt förorenat material, inklusive vatten från närliggande diken med innehåll av oljerester, har transporterats bort till anläggningar som ingår Finlands miljöcentrals register.
Markägaren behöver således inte bekymra sig över vad saneringen kostar, inte vilka mängder förorenad jord eller vatten som transporterats bort och inte heller till vilken del av fastlandet avfallet har hamnat. För landskapet som helhet är detta ingen bra lösning, saneringskostnaderna läggs på bensinpriset, de långa transporterna ökar kostnaderna och landskapet kommer inte att klara av de reduktionsmål som EU uppställt för koldioxidutsläpp från avfallshanteringen.
För tio år sedan ombesörjde en lokal entreprenör komposteringen av oljehaltig jord från Essos tidigare oljedepå vid Lotsberget, men för TB:s del blev det inte en lika miljövänlig lösning. Entreprenören hade redan asfalterat erforderlig fältyta, när myndigheterna beslöt att oljejorden skall transporteras till Nokia soptipp i närheten av Tammerfors.
En betydande del av det farliga avfallet omfattas inte av oljesaneringsfonden, utan landskapet har under årens lopp hamnat ut för betydande kostnader för borttransport av olika slag av farligt avfall. Senaste vår betalade man över 100.000 euro för borttransport av miljöfarlig asfalt och stora mängder av den farliga asfalten finns kvar, i väntan på ytterligare transporter eller i bästa fall på lokalt omhändertagande.
En lokal behandlingsanläggning kan byggas i privat regi, men landskapet skall svara för den övergripande avfallsplaneringen, så att anläggningen kan dimensioneras på ett korrekt sätt och entreprenören skall beviljas stöd så att kostnaderna kan ligga på en skälig nivå.
Den aktuella planen, ” Avfallsplan 2010”, är undermålig och kommer inte att kunna användas som styrinstrument för avfallsplaneringen. Vid lagstadgat avgränsningssammanträde framfördes krav på att lokal deponering skall utredas som alternativ till bortransport av allt avfall. Miljöingenjören hävdar att det framförda planeringsalternativet inte föranleder åtgärder!
Det är således inte bara Mise som invånarna hamnar att stå ut med som en följd av oskicklig förvaltning inom avfallshanteringen. Landskapsregeringen bör i skyndsam ordning låta utarbeta en övergripande avfallsplan som innehåller en offentlig avfallsdeponi för lokal deponering av de flesta slagen av icke-farligt och farligt avfall på markområde som har goda förutsättningar att uppfylla alla EU-krav, så att sysselsättning skapas och man sparar miljö och ekonomi i betydande utsträckning.
Mariehamn, den 31 augusti 2010
Carl-Gustav Flink
