Ordbok med finlandssvenk lucka
– Mycket är berömvärt med Svensk ordbok, men ett stort frågetecken sätter jag ändå för principen att helt ignorera specifikt finlandssvenska ord och ordbetydelser, skriver Nyans recensent, språkvetaren Ralf Svenblad.
Sedan en tid tillbaka har svenska ordbrukare tillgång till en ny, svensk ordbok – nämligen just ”Svensk ordbok”, utgiven av Svenska Akademien.
Ordens betydelse
Svenska Akademiens Ordlista, SAOL, hjälper i första hand till när det gäller stavning och böjning av ord. Svensk ordbok ger även utförliga upplysningar om ordens betydelse och mer än så.
Som ett exempel kan vi ta ordet backe, som i SAOL inte alls förklaras. Svensk ordbok upplyser om tre grundbetydelser: 1) sluttande väg, 2) naturlig sluttning (som i skogsbacke) och 3) markyta i den närmaste omgivningen (som i kyrkbacke).
Dessutom ger den nya ordboken prov på fasta fraser med ordet, sådana som att slå sig i backen på något och att ställas på bar backe.
Ordboken har också etymologiska uppgifter, och om backe sägs att det är ett gemensamt gammalt germanskt ord, troligen besläktat med ordet bak i betydelsen rygg. Till detta om ursprunget fogas upplysningar om när ordet först påträffats i svenskt skriftspråk, vilket i det här fallet är tidigare delen av 1300-talet.
Lättbegripligt
Så här ser det ut boken igenom, och mindre vanliga ord förklaras på ett lättbegripligt sätt – det gäller både agglomeration ’plats med sammanhängande tätbebyggelse’ och övlig ’som sker enligt rådande bruk’.
Nyheter i ordförrådet saknas förstås inte heller, och här hittar man nu ord som klimatsmart (från 2002) och stalka (från 2003), det senare med betydelsen ’bevaka (känd person) på ett överdrivet och generande sätt’.
Svensk ordbok lättas upp med väl valda litterära citat som belyser vissa enskilda ords användning, och till finesserna hör också så kallade stilrutor, där läsaren får en del goda språkråd. Så kan man vid ordet brädd läsa en kort översikt om hur man ska skilja på bredd och brädd liksom på streck och sträck, vilket nog kan vara till nytta även för en del åländska tidningsskribenter.
Ingen finlandssvenska
Mycket är berömvärt med Svensk ordbok, men ett stort frågetecken sätter jag ändå för principen att helt ignorera specifikt finlandssvenska ord och ordbetydelser. För en princip verkar det vara, även om den inte är utsagd: här letar man förgäves även efter vanliga och etablerade ord som andelslag, gravgård, skriftskola, småkusin och vedlider. Och medan vardagliga Göteborgsord som tyken ’fräck och otrevlig’ och barkis ’bergis’ (en sorts bröd) getts utrymme, har boken under ordet semla ingen upplysning om att det i Finland är något helt annat än en fastlagsbulle.
Nåväl – för sådant får läsaren ty sig till den utmärkta ”Finlandssvensk ordbok”, men nog kunde Svensk ordbok ändå ha tittat en smula utanför det nuvarande Sveriges gränser.
