Överraskande bra finländsk poprock
Med beröm godkänt för Sunrise Avenue, som nog vinner att antal nya fans under sin första Rockoff-spelning.
De sätter ribban högt direkt från början. Rivstartar med skönt rockiga Choose to be me och snabb uppföljning med radiohiten Diamonds. Med det lyckas man genast få fart på alla dem i publiken som äger minsta ambition att verkligen följa spelningen.
Karismatiska sångaren och ledarfiguren Samu Haber ursäktar sig genast att han inte talar svenska.
– Det enda jag kan säga på svenska är: Min mamma säger att jag måste äta mera grönsaker, men jag vill äta glass.
Samu Haber har fått en del kritik för, enligt skeptikerna, bristande röstresurser. Personligen stör rösten mig inte. Men så är också gränsen mellan falskhet och karaktär sällan alldeles entydig. Haber ska dessutom ha en eloge för sin förmåga att på ett rätt, om ni ursäktar uttrycket, ofinskt sätt lyckas få kontakt med publiken.
Överenergiska Jukka Backlund på keyboard förtjänar också ett omnämnande för sitt envisa headbangande spelningen igenom.
Lite tunt material
Även om Sunrise Avenue profilerat sig som ett av de mjukaste inslagen i det numera respektabla finländska musiklandslaget så är det inte frågan om någon tuggummipop. Rockgrunden finns där, på scen mer tydligt än på skiva. Bra så.
Något tappar man under spelningens gång greppet man får i den sköna inledningen. Låtmaterialet från debutplattan mår säkert bra av att drygas ut med tiden. Men man gör det bästa med de låtar man har och framför allt singlarna, som folk känner igen höjer stämningen. Helhetsintrycket är med andra ord övervägande positivt.
Debutplattan heter On the way to wonderland. Namnet lär syfta till bandets långa kamp för att få skivkontrakt. Skivkontraktet är numera i hamn och Sunrise-killarna har under det gångna året börjat sin erövring av Europa. I går erövrade man en bit av Åland.
Betyget pendlar mellan en tre och en fyra. Det slutar med en tre, men med alla möjligheter att höja nästa gång.
