Nattens organisatörer läxar upp kroggästerna
Nöje har träffat Indigos innehavare Stig Grönlund och Arkens nya nattklubbschef Fredrica Jansson för att diskutera Ålands nattliv.
De är överens om mycket, till exempel att ålänningarna bör sluta klaga på krogarna, men det stundande rökförbudet har de olika åsikter om.
Båda vill att kroggästerna ska komma tidigare på kvällen, men lever de verkligen som de lär?
Här får ni hela diskussionen i näst intill oredigerat skick.
Anders Sims: Vad är typisk för det åländska nattlivet?
Stig Grönlund: Man går ut väldigt sent jämfört med i Sverige. Här är det mer hemmafester, man träffas och umgås hemma. När jag var ung gick man alltid ut via Park, och sedan vidare till Medley som Alvas hette på den tiden. Nu går många ut vid tolvtiden. I Stockholm träffas man på krogen och umgås efter jobbet. Men det beror naturligtvis delvis på att det finns ett större utbud.
AS: Nu är det ju Indigo som är det första stället för många. Vad gör ni för att folk ska komma hit tidigare?
SG: …jaaa.
AS: Du kanske inte vill att de ska göra det?
SG: Jo, det är klart att man vill att krogen ska vara levande, man vill att det ska vara folk hela tiden. Det är ganska soft i baren fram till tio elvatiden sedan kommer alla på en gång och då blir det köer i baren och väntetider. Visst skulle jag hellre vilja ha en jämn ström. Men om man har band eller dj så drar vi först igång vid elva ändå eftersom vi har restaurangen öppen en trappa ned. Vi ska ta hänsyn till det också. Visst har vi diskuterat saker som happy hour, att det ska vara billigare tidigare och sådana saker. Så det kan vara något att arbeta vidare på.
AS: Vad beror det på att ålänningarna har det här krogbeteendet?
Fredrica Jansson: Jag tror att det har mycket med tradition att göra. Det bara blir så. Var det sitter fast i grund och botten vet jag inte, åländsk snålhet kanske. Men sedan beror det också på vilka åldersgrupper vi pratar om. Jag menar, det finns många 25 plus som vill sitta på familjemiddag hemma och få barnen i säng innan farmor kommer. Och så har vi de yngre som kanske pluggar, och det är dyrt att bo och leva på Åland. Det kanske är av en sådan orsak man väljer att vara hemma, man kanske inte har råd att sitta från sex sju på kvällen och dricka. Det finns ju inte det här beteendet hos ålänningarna att gå ut och dricka ett glas vin en tisdagskväll och umgås. Det är ganska sällsynt.
SG: Det är det, men det beror också på möjligheterna och utbudet, jag menar bor man i Stockholm eller Vasa eller varsomhelst som är lite större så händer det ju någonting en tisdagskväll. Då är det legitimt att festa. Men går man upp hit en tisdag så är det tio pers och ens mamma och hennes väninnor sitter här och fikar ungefär. Då blir det inga shotrundor i baren, utan man anpassar sig efter miljön och omgivningen. Och det är lite den stilen, man partajar ordentligt på helgerna och under veckorna softar man, fikar eller kollar på film.
AS: Vad är det som saknas här för att få igång vardagarna? Vad saknar ni?
SG: Vilka svåra frågor! Det finns väl inget rakt svar på det. Jag vet ändå inte om man saknar så mycket. Visst man drömmer ju och har visioner, men man måste ändå anpassa sig efter omgivningen, vi är ju trots allt bara 26.000 drygt som bor här, så det finns ett bra utbud ändå tycker jag med tanke på hur litet det är. Det är många som försöker på Åland. Dennis slår på stort på sommaren och Alvas har försökt. Dinos kör rockstuket och sedan har du Arken där du har allt under ett tak mer eller mindre. Det är lätt att bli hemmablind och kritisera allting.
Många klagar på Arken för att det är så tråkigt, men skulle man till exempel ta bort Soundway skulle ännu fler klaga än nu när de är där. Visst har man visioner om att få hit större artister och kanske presentera lite coolare och hippare, lite smalare områden. Det är ju det som kanske saknas, för en själv i alla fall.
AS: Vad skulle en sådan smalare sak kunna vara?
SG: Jag vet inte. Det vore skönt med lite mer indiepop country-stuket. Nu är det mer AC/DC-covers eller death metal på Bastun. Jag skulle vilja ta hit sådana band som jag själv lyssnar på, men jag tror inte att det är ekonomsikt försvarbart. Musikscenen kanske inte är så levande, jag saknar smalare nischer. Jag försöker få hit lite andra dj:s som spelar musik.
FJ: Jag vill lägga till att vi har Park också som är en väldigt liten pub och de kör sina bluesgrejer och har så knökfullt att de får lämna gäster på utsidan. Så egentligen finns det ett enormt brett utbud.
SG: Går man ut varje helg så blir det slentrian, det spelar ingen roll var man bor någonstans. I större städer går man också oftast till samma ställen. Man är ju vanedjur på det sättet. Om man tycker att Arken är skittråkigt kan man faktiskt ta sig i kragen och göra något annat. Folk är lite bekväma och vill ha allting serverat.
AS: Ställer ålänningarna för höga krav?
SG: Jag vet inte. Ålänningarna har bra koll på det mesta, så man ska inte underskatta publiken. Jag vet inte om utelivet är så tråkigt här, utan mycket är upp till en själv. Man kan inte komma hit och sätta sig och bli sur för att inget hände, så man bestämmer sig för att dra sig dyngrak. Det är lite så det funkar.
AS: Så dina gäster borde skärpa sig?
SG: Till en vis del tycker jag (skratt). Det kan vara så att om vi tar ut svängarna lite och har en dj som spelar lite speciell musik då går många härifrån. Då är det för tråkigt, för dåligt eller för skränigt. Och kör man brett så att det passar alla då blir det för mainstream och trist efter ett tag. Man måste våga ta ut svängarna lite. Men oftast beror en kväll på gästerna, om den blir bra eller dålig. Man får så roligt som man gör det. Men visst får vi försöka hjälpa till genom att till exempel spelar bra musik. Men vi kan inte stå för allt. Det är ett litet dilemma.
AS: Fredrika. Vilka visioner har du som du kan dela med dig av?
FJ: Min vision är väl också att man ska få in det sociala beteendet lite mera. Att man umgås på krogen. Det måste inte alltid handla om att man ska festa eller att det är så slappt att man måste bli bängfull, utan det handlar om att umgås och ha kul med sina vänner och lära känna nya människor. Visst finns det en charm i det åländska kroglivet, men jag saknar just det sociala umgänget.
AS: Hur ska man stimulera det?
FJ: Det kan jag inte svara på. Jag har inte ens grepp om vilka som går på Arkipelag just nu. Det är trots allt bara min tredje dag på jobbet. Men jag vill hitta ett sätt att få ut folk tidigare och förstå att ett glas vin är helt okej.
SG: Ett sätt att få ut folk är att ha ett kvalitetstänkande. Jag vill till exempel inte ha plastglas, det har blivit en princip. Man försöker ha koll på drinktrender och inte bara köra shotbrickor. Vi försöker ha ett kvalitetstänkande i servicen. Men det är kanske inte alltid man uppnår det. Till exempel när det är mycket folk och bartendern måste ropa ”vad ska du ha?”.
AS: Vad ska folk ha då?
SG: Vi pratar fortfarande inte om restaurangen va, utan baren, för jag kan lätt snöa in på vin i sådana här diskussioner. Det är mycket standardgrejer som går, öl och gin och tonic. Men alla smaksatta Bacardi- och vodkasorter har exploderat. Det går det oerhört mycket av. Det är väldigt mycket drinkar.
FJ: När jag jobbade på Alvas hade vi ett stort utbud av ölsorter och det var roligt att ålänningarna har börjat lära sig utländskt öl.
AS: Ni har båda jobbat på andra platser. Vad kan ni med era erfarenheter säga om ålänningarnas berusningsgrad på puben?
FJ: En del är nog mycket mer berusade än de borde vara.
SG: Ålänningarna är väldigt bra på att täää (åländska för att dricka mycket). Berusningsgraden är ganska hög, det är jättemånga på de åländska krogarna som aldrig skulle komma in på andra ställen. En fördel här ju att alla känner varandra. Här kommer Anders Sims igen och han är väldigt packad, men han är ju snäll och bråkar inte. När han somnar så väcker vi honom och skickar honom i en taxi hem, typ. Du vet vem det är och du vet vilka som är störiga.
FJ: Eftersom det är så att man känner varandra kan man lätt prata folk ur bråkiga situationer.
SG: Det är mycket fylla, men det är ändå på ett charmigt och schyst sätt på något sätt. Det går inte över styr och vi har bra koll på läget och man behöver inte vara rädd på åländska krogar.
FJ: Jag tycker att det har blivit betydligt mycket mindre slagsmål över lag på krogarna de senaste två tre åren. Det är inte på samma sätt som tidigare.
AS: Ni är ju konkurrenter. Är ni intresserad av att rubba lämmeltåget mellan Indigo och Arken vid tvåtiden?
SG: Va, går de inte hem när de går härifrån? Va? (skratt) För att börja med det diplomatiska svaret så kompletterar vi varandra väldigt bra. Och vi på Indigo har varit ganska nöjda med att folk sticker strax före två. Vi har då en timme kvar och får stänga i lite lugn och ro. Men i sommar kommer vi att jobba hårdare för att få dem att stanna kvar här.
AS: Det är nu spikat att det blir rökförbud på krogen från och med den första maj. Vad tycker ni?
FJ: Det är det bästa som har hänt. För det blir mycket renare och fräschare. Alla människor som inte röker kommer att må mycket bättre. Personalen kommer att må mycket bättre. Jag ser framemot det. Bakfyllan blir också förvånansvärt mycket mindre. Det är fräscht när kläderna inte stinker tobak när man kommer hem.
SG: Jag är emot förmynderi. Jag tycker att man ska få välja själv, så det är lite tråkigt att det blir rökförbud. Men det gäller att gilla läget och anpassa sig. För personalen är det naturligtvis bra, men det är tråkigt att en kultur försvinner när man inte kan ta en cigarr till konjaken. Dessutom ser det coolt ut när det röks på krogen. Men summa summarum kommer den allmänna folkhälsan att bli bättre och vi slipper brännmärken på möblerna.
AS: Vad tycker ni om konkurrentstället? Säg ett plus och ett minus.
FJ: Får jag säga flera plus om Indigo? Då tycker jag att det är stilrent, trevligt, mysigt och bra service. Det som är negativt är när man kommer hit när alla kommer. Det är så lång bardisk här som är tung att komma igenom för en bartender. När man står vid bardisken kan man få vänta länge.
SG: Det positiva med Arken är att de alltid hållit sin stil och det finns en kontinuitet. Det är lite finlandsfärja och det är både plus och minus. Mer eller mindre alla är där och du träffar alltid någon du känner. Om du är på rätt humör är det roligt att träffa gamla vänner från högstadiet och du tycker att det är skitkul att prata om när ni trimmade moppen tillsammans. Samtidigt kan det vara det som är det jobbiga också när man inte orkar prata med någon som man inte träffat på 15 år. Det är mitt plus och minus, att alla är där.
AS: Hur ser en typisk utekväll ut för er själva?
FJ: Endera går jag ut och käkar med mina vänner och då hamnar vi här på Indigo. Eller så äter vi hemma hos någon och går till Indigo mellan klockan tio och halv tolv. Vi är nog ganska duktiga på att gå ut tidigt. Och sedan kan det hända att man hamnar på Stadshotellet. Ibland (skratt).
SG: Det blir inte att man går ut så ofta nu när man är småbarnsförälder. Men först brukar vi sitta hemma och käka och sedan går vi till en bar vid elva tolv, när alla andra kommer. Så man föregår nog inte med så gott exempel. Man träffas ganska sällan på krogen från början. Ibland kommer man inte ut före halv två och då drar man direkt på Arken.
AS: Ett typiskt åländsk beteende alltså.
SG: Ja, verkligen. Det är djupt rotat, så vilka är vi att ändra på det här. (skratt) Det funkar inte, det är bara att lägga ned.
FJ: Ja det kan bli sent, så det är slött att man hackar på ålänningarna för att de kommer ut sent. Vi gör exakt likadant själva.
AS: Avslutningsvis. Vad kan ni lova att vi får se om ett år som inte finns i dag?
SG: 17-åringar som har blivit 18. (skratt) Nej, man kommer att få ser fler kulturevenemang och dj:s och så vidare. Fler utställningar. Mer kultur och musikhappenings. Mer kontinuitet på underhållningen. Nu svamlar jag mycket, men något åt det hållet.
FJ: Jag vill få lite mer aktivitet för nu händer det saker bara på fredag och lördag. Jag skulle vilja köra något större evenemang. Men det vore kul att få hit något häftigt band under den lite tröttare perioden på året.
SG: Jag har en dröm om att ha någon som spelar skivor på en gammal vinylspelare på uteserveringen under sommaren. Om man har det på fredagar skulle det kunna ge en skön avslutning på veckan och en skön början på helgen.
