Nedslag i Ålands kultursommar
Nya Ålands krönikör i Stockholms kulturliv, Alice Sundman, har testat kulturlivet i Sommaråland. (Till upplevelserna hörde Källskär, bilden.)
Hur många museer i världen kan stoltsera med en äkta piratflagga? Knappast fler än två ifall man ska tro Ålands sjöfartsmuseum som stolt konstaterar att dess piratflagga är en av två kvarvarande i världen.
Det finns inte mycket som är intressantare än pirater ifall man frågar min nästan 5-årige son. Ålands sjöfartsmuseum var alltså ett givet besöksmål under vår sommarvistelse på Åland. Och visst hängde den där, flaggan.
Men så mycket mer var det inte. Med lite mer pedagogik i tanken kunde man utveckla temat och berätta mer om pirater genom tiderna. Och med lite mer marknadsföring i tankarna kunde man locka ännu fler besökare, företrädesvis barnfamiljer.
Hem kom vi i alla fall med ett vykort som troget följt min son de senaste veckorna – och en t-tröja som når ner till anklarna på dess bärare.
Visst är det skönt att slippa överdriven reklam och mängder av skräp som ska locka till inköp. Men visst vore det också trevligt med en tröja i passande storlek. Och varför inte en flagga som är en kopia på den äkta flaggan? Passa dessutom på att marknadsföra rariteten – och vips blir Åland världskänt bland femåriga piratälskare!
Ålands konstmuseums utställning om Källskär var så lockande att vi tog en tur ut till den karga holmen – något som visade sig vara en av sommarens höjdpunkter. Här ute möter havets och vindens krafter en förfinad kultur i form av grekisk mytologi, friherre Göran Åkerhielms boksamling och lusthuset som Tove Jansson stundom besökte.
Tack vare vår engagerade guide Jan-Erik Dahlgren fick vi oss till livs en personlig och livfull skildring av inte bara Källskär i sig utan även friherre Åkerhielm, som i tätt samarbete med naturen gjort Källskär till vad det är i dag.
Kvalitet och stark upplevelse in i minsta ton fick vi oss till livs då pianisten Marianna Shirinyan och Temperakvartetten gav konsert i S:t Görans kyrka. Fortsätt med dessa högkvalitativa satsningar, kulturföreningen Katrina!
Av professionella kulturutövare förväntar jag mig hög standard. Ibland får jag det, ibland inte. Men man behöver inte vara proffs för att skapa angelägen kultur. Som så många andra njöt jag stort och rördes till tårar av Robert Liewendals ”Kvinnorna på Erkas” med Wårdö teater. Jag kan bara hoppas att satsningen får en fortsättning i någon form.
Åland har mycket att erbjuda av kvalitet. Men visst finns bottennapp också. Att tvingas betala dyrt inträde för lite pliktskyldig underhållning, men där fokus tycks ligga på att besökarna ska köpa mat, dryck och grejer på ett kringgärdat område känns gnidet och överkommersialiserat.
Nej, ge oss äkta kulturell upplevelse i stället. Det är det som utvecklar, skapar mersmak och lockar.
Som den litterära seglatsen, som fick avsluta min åländska kultursommar. Albanus fördes fram av vinden medan ord, musik och dans fyllde kvällen. Kent Danielsson, Katarina Gäddnäs, Leo Löthman och Isela Valve delade med sig av sina texter. Klarinettisten Kjell Frisk berättade i toner och Linda Holmström dansade på kajutans tak. Det var starkt och vackert, en upplevelse jag hoppas att många fler får möjlighet att dela.
