Mycket käft när Leo spelar solo
– Kanske man kan kalla det ”singing word”.
Så beskriver Leo Lundberg sin spelning på i litteraturdagarna på stadsbiblioteket i Mariehamn i kväll.
– Det är bara jag och min nylonsträngade gitarr, men gitarren är underordnad käften. Och det är fokus på mitt Strandnäsmaterial.
Leo, som bott i Stockholm sedan 90-talet, har börjat skriva låtar om sin uppväxt. Och han konstaterar att småstadsnostalgin varit en fin inspirationskälla för artister som Säkert, Matti Alkberg och Markus Krunegård.
Och i morgon lördag spelar han med sitt band Leo Med Lådan på Bastun.
– När jag först kom till Stockholm ville jag hitta musiker och satte upp en lapp i en musikbutik. Jag fick provspela för ett band. Det här är samma killar, alla har haft långa uppehåll. Nu är vi småbarnsföräldrar och har väldigt litet ledig tid. Så det skall gå så fort som möjligt. Principen är en förstärkare och en sladd, inga effekter. Vi försöker spela så lågt som möjligt. Om vi börjar diskutera om en låt skall ha en brygga eller inte så stryker vi den, för då är vi fel ute.
Poeten Alex och göteborgsbandet Kapten Hurricane uppträder också på Bastun i morgon.
– Vår basist känner Alex, han är en poetry slammare. Kapten Hurricane har jag aldrig träffat, vi mailade ihop oss om den här spelningen. De lär vara riktigt bra live.
Skall din novellsamling ”Den stora behandlingen” få någon uppföljare?
– Just nu skriver jag inte. Jag är pappaledig, tar hand om barn på dagarna och kraschar i sängen vid niotiden. Men man skall aldrig säga aldrig.
