I april skrev Göran Stenlid i Nya Åland om teologen och botanikern Christopher Tärnström (1711-1746) som med rekommendationsbrev från Carl von Linné reste ut till Ostindien för att i tidens anda samla in botaniskt material och göra andra naturvetenskapliga efterforskningar. Tärnström avled under resan men han skulle följas av fler Linnélärjungar. Clas Fredrik Hornstedt (1758-1809), som nu beskrivs i boken ”Breven från Bataiva”,  kan ses som den sista i raden av dessa svenska forskningsresande. Bilden ur en miniatyr av Hornstedt.

Han begav sig till Batavia på Java 1783 på uppdrag av Linnélärjungen Carl Peter Thunberg, som i tiden själv också forskat på Java.


Ung och energisk
Hornstedt var ung och energisk och trots att han stannade mindre än ett år på Java hann han samla in mängder med naturalier och göra skriftliga noteringar. Bland annat hade han i uppdrag att forska kring giftiga ormar och ödlor och vid en sökning på internet kan man lätt förvissa sig om att Hornstedt fortfarande är ett namn som noteras i forskningen kring reptiler.
I förordet till den nu utgivna boken konstaterar utgivaren Christina Granroth att Hornstedt under sin korta tid på Java lyckades förvärva betydande samlingar: ”I sann linneansk anda var dessa inte enbart av botanisk och zoologisk natur, utan bestod även av etnografiskt och medicinskt material samt av mineraler.”


Reseberättelse
Utöver de anteckningar som Hornstedt gjorde under resan skickade han några brev hem till sin lärare Thunberg. Hemkommen omarbetade han sedan Javamaterialet och skapade en reseberättelse i brevform.
Hornstedts annotationsbok och ett första utkast till brevboken finns i dag i Uppsala universitetsbibliotek, men en renskriven version finns också, sedan 1887 uppbevarad Svenska litteratursällskapet samlingar i Helsingfors och publicerad i en förkortad version 1888. Hornstedt flyttade 1797 till Finland och gifte sig i Helsingfors. Det var också där han gick bort 1809 i sviterna av en katarrfeber och leverinflammation som han dragit på sig när han i snösörja gick ner sig på svag is.
Hornstedt, som var läkare på Sveaborg, råkade i rysk fångenskap vid fästningens kapitulation men kom snart i rysk tjänst. Han var vid sin bortgång överläkare vid den ryska örlogsflottans avdelning på Sveaborg och ansvarig för Tölö hospital.
Hornstedts levnad tecknas i boken av Nils-Erik Villstrand. Det var också Villstrand som, i arbetet med en utställning på Folkkultursarkivet i Helsingfors 1993, upptäckte att största delen av det som ansetts som Hornstedts brev till Thunberg inte var några brev i egentlig bemärkelse utan skrivna i efterhand. I det sammanhanget föddes också tanken på att, som nu skett, publicera Hornstedts manuskipt i dess helhet.
Christina Granroth sätter i en artikel in Hornstedt i hans samtid och berättar också om andra Ostindienfarare. Tillsamamns med Kees Rookmaaker skriver hon också om Hornstedt som ”mera zoolog än botanicus”. Om Hornstedt som botanist skriver Bertil Nordenstam medan Wolfgang Michel presenterar Hornstedts teckningar över Japansk läkekonst.


Nöjsam läsning
I sina egna anteckningar skriver Hornstedt med en frejdighet och inspiration som gör det vetenskapliga materialet till en nöjsam läsning.
Själv stiftade jag bekantskap med Hornstedts dagbok för ett par årtionden sedan när jag letade uppgifter om fregatten Concordia av Jakobstad som seglade till Batavia 1782-1785 och troligen blev den första Ostindienfararen från den östra rikshalvan. Concordias återfärd från Batavia känner vi i dag främst genom att Clas Fredrik Hornstedt anställdes som skeppsläkare och följde med fregatten under hemresan till Europa. Hornstedt förmår göra också berättelsen om den färden till en medryckande läsning.
När han han skriver från Java kan det låta så här: ”Jag har fått den på Java boende Chamœleonten, både Hane och Hona, hvilke jag haft i en stor glasflaska lefvande, för att observera, om den så i lefnads sätt och färgors ombyte skilde sig ifrån den förut av herrar Linné och Hasselquist beskrifne Chamœleonten, som den till Skapnaden är deras olik…”
Hornstedt skriver också: ”Utom Naturalie Historien söker jag närmare få känna Poertugiserne, Chineserne, Morerne och Javanerne som bebo Java, deras särskilda lefnadssätt, Seder, Religion, kläder, Språk &c. Jag har afritat deras klädedrägter. Mine tabeller, så väl öfver detta, som öfver naturalier gå redan till några och femtjo.”


Lämnar Batavia
Men liksom så många andra resenärer på dessa breddgrader hade också Hornstedt problem med klimatet och hälsan och beslöt i början av augusti att lämna Batavia: ”Mitt beslut är fast ställt. Jag lemnar genast Batavia, detta osunda Batavia – Jag lemnar det med förstörd hälsa; men också med förvärfvad ansenlig Natural-Samling. Den förra hoppas jag återvinna i samma mån som jag nalkas sundare Luftstreck, och med den sednare skall jag få mången lycklig Stund hos min Wän i Upsala. Jag går härifrån med svenska Skeppet Corcordia till Cap bona och vidare till Amsterdam…”
Senare framgår att han, förutom tjugo lårar med naturalier, också förde med sig en lång rad levande djur, bland dem en orangutang, fyra kameleonter, fyra markattor, sex papegojor, flera turturduvor, en javanesisk ekorre, flera landsköldpaddor och ett par hjortar. Inget av de levande djuren klarade dock hela färden till Europa.
Clas Fredrik Hornstedt hör inte till dem som särskilt ofta noterats bland svenska forskningsresanden och mot den bakgrunden, och för att han på sitt sätt avslutar en epok, är det positivt att hans berättelse nu finns uppdaterad genom utgivningen av ”Brev från Batavia”.


Kinaresenärer
Det kan också noteras att Svenska litteratursällskapet samtidigt återger ut Birgit Lunelunds uppsats från år 1940 om kinafararen och superkargören i Ostindiska kompaniet, Peter Johan Bladh från Kaskö, och Israel Reinius (prästson från Laihela) anteckningar från hans och brodern Hermans färd till Kina med Svenska Ostindiska kompaniets Adolph Friedrich åren 1746-1748. Den senare boken ett faksimil av de anteckningar som Lunelund gav ut i litteratursällskapets skriftserie 1939.

jan.kronholm@nyan.ax

Ny bok.
”Brev från Batavia” med underrubriken ”En resa till Ostindien 1782-1786”. Utgivare Christina Granroth under medverkan av Patricia Berg och Maren Jonasson. Svenska litteratursällskapet i Finland, Helsingfors, och Bokförlaget Atlantis, Stockholm, 2008. Rikt illustrerad, 418 s.