Mats Wahl vågar styra och ställa
– Jag är inte rädd att styra och ställa, säger författaren Mats Wahl efter ett inte alldels vanligt författarsamtal i Övernäs skolas bibliotek.
Han har jobbat mycket med barn och unga och vill aktivt inkludera dem han möter i samtalet. (På bilden författaren samt eleverna, ”observatörerna”, Carl Remmer och Gustaf Borenius.)
Mats Wahl är mycket läst, Känd är han också genom att sådant som han skrivit blivit film och tv-serier. Nu deltar han i barnens litteraturdagar.
Han möter högstadielever, de åldrar som kanske främst läser hans böcker. Bland det han skrivit finns ”Vinterviken”, böckerna om Emma och Daniel, ”Kill” och ”Den osynlige”. Den sistnämnda filmad i Sverige och nu också i Hollywood.
Nyan smyger sig in när Wahl möter högstadieelever i årkurs åtta i Övernäs skola och vi hamnar inte på någon alldeles vanlig lektion med gästande författare.
Vill ha frågor
Mats Wahl är inte den som bara ställer sig framför en grupp ungdomar och håller låda. Hans teknik är att engagera åhörarna i ett samtal, få dem att ställa frågor som han sedan gör sitt bästa för att svara på och utveckla.
Nu börjar han med att efterlysa två observatörer som han placerar intill sig och ber göra observationer av de övrigas frågande och allt som överhuvudtaget kan vara av intresse: vem som frågar och inte frågar, är det någon skillnad på de frågor som pojkar och flickor ställer och så vidare. Och han gör från början klart att lärarna, de vuxna, inte skall blanda sig i och komma med frågor i elevernas ställe.
Fasta arbetstider
Någon vidlyftigare inledande presentation av sig själv ger han inte men berättar ändå vad han skulle ha gjort i går ifall han inte varit på Åland.
– Jag skulle ha gått till mitt arbetsrum i centrala Stockholm och jobbat där från nio till sex, dels med en fackbok om den svenska skolan och dels med pjäsen ”Processen mot Strindberg” som skall ha premiär på Strindbergs intima teater i höst.
Wahl som är född 1945 har skrivit nästan femtio böcker sedan debuten för trettio år sedan och han återkommer i sina svar på elevernas frågor till sina arbetsrutiner. Att han jobbar flitigt står klart. Nio till sex gäller. Sju dagar i veckan om han håller på med en bok. Och det gör han för det mesta.
I form håller han sig bland annat med att cykla, simma, segla, skida och gå på gym.
Väntar ut eleverna
Frågorna från åttorna kommer till en början litet trevande och Wahl hjälper inte till med att fylla ut pauserna. Han väljer att vänta och småningom kommer ytterligare frågor som bryter tystnaden. Bra frågor som gör att han får berätta en hel del om sig själv, sitt skrivande och sina böcker.
Bland annat får vi veta att han som sjuåring ville bli polis i Royal Mounted Canadian Police, de beridna rödrockarna med sina tuffa hattar och stora pistoler, någon som i sin tur hängde samman med att han på första klass förälskade sig i en klasskamrat som var dotter till en polis. I tioårsåldern ville han, påverkad av Bigglesböckerna, bli stridsflygare.
– Helt orealistiskt eftersom jag som barn hade en svårt hjärtfel, säger han och ler vid minnet.
Väckt av Hemingway
Att han beslöt sig för att bli författare var en direkt följd av att nobelpistagaren Ernest Hemingway sköt sig i juli 1961.
– Det skrevs mycket om det och jag, en sextonåring som inte alls vetat vem Hemingway var gick till biblioteket och lånade en Hemingwayroman som man råkade ha inne, ”Farväl till vapnen”.
– När jag läst den visste jag att jag ville bli författare.
Det skulle dock dröja ända till 1978 innan han kommit så långt att han tyckte att han hade ett manus som höll för att sända till ett förlag. ”På spaning efter växandets punkt” hette debutboken. Det var en fackbok som handlade om pedagogiskt arbete bland unga i kris.
Mats Wahl hade nämligen efter oavslutade studier i litteraturhistoria och socialantropologi på universitetet börjat arbeta som lärare och senare fått anställning på specialinstitutioner för unga.
Att våga
Det är lätt att se att han sysslat mycket med unga och ungas problem när han nu möter sina unga läsare. Småningom får allt fler ur gruppen ta sina stolar och flytta över bland observatörerna medan de övriga letar efter nya frågor. Det är aktiverande och tydliggörande utan att bli exkluderande. Han talar om vikten av att våga vara sig själv trots att man finns i en grupp.
Efter hand fyller frågorna ut bilden av författaren Mats Wahl. Han får möjlighet att utveckla sina tankar om kommunikation och om inspirationens betydelse.
Inre teater
– Jag får minst en bra idé i månaden och en del dröjer sig kvar, säger han och beskriver dessa idéer som dörrar som han sedan kan öppna och gå in i.
Han talar en hel del om det han kallar ”den inre teatern”, det som utspelar sig i vår hjärnor både när vi är vakna och när vi sover.
Frågorna och svaren föder nya frågor och snart är lektionen fyrtiofem minuter till ända.
