Löthmanbok på scen i Tammerfors
Leo Löthmans (bilden) roman ”Fångtransport nr. 86” dramatiseras nu och skall sättas upp på en av landets främsta scener, Tampereen Työväen Teatteri. Det var också på TTT, den finska arbetarscenen i Tammerfors, som Stormskärs Maja hade urpremiär som musikteater på nittiotalet. Även filmprojektet kring boken lever vidare – se slutet av artikeln.
Den som fick upp ögonen för Löthmans roman var Juha Malmivaara, känd regissör, som har satt upp många framgångsrika pjäser både på TTT och på andra scener runt om i landet.
Malmivaara läste Löthmans roman i Riitta-Lea Väreläs finska översättning och säger till Nyan att han genast fängslades av den. Enligt hans mening finns det inte något liknande på finska.
– Det är en exceptionell bok, en karnevalistisk skildring. Den handlar om de djupa frågorna, om livet och döden och den är både rolig och djup på samma gång, säger han.
Utmaning
Malmivaara kontaktade dramatikern Seppo Parkkinen, som han också tidigare samarbetat med, för dramatiseringen. Helt lätt är uppgiften inte, menar Malmivaara. Detta bland annat för att texten beskriver en vandring.
– Det blir en utmaning att sätta den på scenen, konstaterar han.
Kontraktet med TTT har just blivit klart och Parkkinen skall nu sätta igång med dramatiseringen. Klart skall arbetet vara nästa år och man räknar med att urpremiären på teaterns mellanstora scen skall ske hösten 2010.
Någon ren talpjäs blir det inte. Malmivaara utlovar både sång och musik och Leo Löthman har skrivit till en del sångtexter på ställen där han i romantexten nämner att man sjunger.
Kanske två språk
En av utmaningarna i dramatiseringen är också enligt Malmivaara det språkliga. Han säger att han gärna skulle sätta upp en pjäs som kan fungera på både finska och svenska.
– Om det går att förverkliga får vi se men jag kunde tänka mig att omväxlande använda både finska och svenska på scenen.
Löthman beskriver ju i sin roman en fångtransport där en åländsk fångförare sänds till fastlandet för att föra en fånge till Stockholm. Fångföraren pratar svenska medan fången pratar finska. Under den långa och strapatsrika färden uppstår dock en kommunikation och förståelse mellan de två, över språkbarriären.
– Språket är en viktig del av identiteten och visst skulle det vara roligt och man kunde få tvåspråkigheten att fungera också på scenen, säger Malmivaara.
Åland, Stockholm?
Han har också en vision om att kunna spela pjäsen längs den väg som fångtransporten rörde sig.
– Efter Tammerfors kunde vi spela på Åland, där ni ju nu håller på att få ett kulturhus, och sedan fortsätta till Stockholm. Men det här är bara en tanke tills vidare, inget som jag ännu tagit upp med teatern.
Om livsvillkor
”Stormskärs Maja” blev ju i tiden mycket väl mottagen Tammerfors där den spelades i två säsonger för utsålda hus och slog publikrekord och Malmivaara tror att det också kommer att finnas intresse för ”Fångtransport nr. 86”. På frågan om vad det kan bero på svarar han.
– Genom Stormskär Maja (dramatiserad av Jussi Helminen) kom skärgården på något sätt in i Finland och jag tror att intresset i grunden handlar om människans livsvillkor.
”Intressant”
”Fångtransport nr. 86” är den första roman av Leo Löthman som blir teater och Löthman själv säger till Nyan att det skall bli verkligt intressant att se hur den kommer att te sig på scenen. Själv är han inte involverad i dramatiseringen och han säger också att han nu skall hålla sig från att resa till Tammerfors före urpremiären.
– Det här är mycket intressant och spännande och jag ser verkligen fram emot att sätta mig på tåget till Tampere när det blir dags.
– Verkligt roligt skulle det ju också vara om man kunde gästspela med pjäsen i det nya kk-huset, tillägger han.
Romanen ”Fångtransport nr. 86” kom på svenska år 2004 och på finska 2006. Båda är utgivna på PQR-kultur.
JAN KRONHOLM
jan.kronholm@nyan.ax
Också filmprojektet lever vidare
Kort efter att Löthmans roman ”Fångtransport nr. 86” kom ut initierades också en filmatisering. Nu har inget hörts av planerna på ett tag men regissör Arn-Henrik Blomqvist säger till Nyan att filmprojektet nog lever.
Blomqvist berättar att man fick ett stöd från Finlands filmstiftelse för att göra manus och det arbetet är klart. Början gjordes som ett grupparbete där också Gabriella Nordlund och Leo Löthman ingick och Blomqvist har sedan skrivit ut den slutliga manusversionen.
Det som nu sker är att man för förhandlingar med tv-kanaler och finansiärer och för det arbetet har man engagerat en producent i Helsingfors, Juha Kärkkäinen.
Film tar tid
– Filmstiftelsen vill att distributionssidan skall vara klar innan man går in med stöd till själva produktionen, konstaterar Blomqvist.
Att filmprojekt drar ut på tiden menar han inte är något ovanligt.
– Filmprojekt är eviga. Det finns filmer som producerats på 2000-talet fast manus varit klara redan på 1980-talet.
Bara positivt
Att det nu också blir teater av Löthmans roman är bara positivt, menar Blomqvist.
– Det visar att Juha Malmivaara också ser de möjligheter som vi såg i Löthmans text. För filmen är det bara bra att man kan peka på att romanen hållit för en dramatisering för teatern.
Om och när Filmstiftelsen beviljar det bidrag på en tredje del av kostnaderna som man hoppas på kommer det ännu att ta ett till två år innan man kan sätta igång med själv filminspelningen, konstaterar Blomqvist och återkommer till att filmprojekt ofta tar lång tid att förverkliga.
JAN KRONHOLM
jan.kronholm@nyan.ax
tfn 528 466
