Loggbok med trevlig extra bonus
Ny bok: Osmo I. Lehmuskallio: ”Loggbok från en resa ombord på 4-mbk Lawhill 1929-1931”. Översättning och redigering Sven-Olof Lindfors. PQR-kultur 2007. Illustrerad, 174 s.
”En underhållande bok på ett trevligt och vardagsnära språk”. Den beskrivningen gav Sven-Olof Lindfors när jag intervjuade honom i mars i år om Osmo Lehmuskallios dagbok från fyrmastbarken Lawhill, som han gett svensk språkdräkt. Nu har boken kommit ut och det är bara att konstatera att Lindfors beskrivning var riktig. Boken är både vardagsnära och läsvärd.
Osmo I. Lehmuskallio (1910-1997) föddes i Simo söder om Kemi och gick som 19-åring ut på Lawhill, en av världen största fyrmastade barkar, då i Gustaf Eriksons flotta. Han skulle följa fartyget i två år och fick där den praktik han behövde för vidare studier. Han studerade till sjökapten i Raumo och skulle senare avancera till sjöfartståd vid sjöfartsverket med ansvar för lots- och fyrväsendet.
Bok i smyg
Den dagbok han förde ombord på Lawhill skrevs givetvis inte för publicering och något sådant skulle väl heller inte ha blivit av om inte hans söner i smyg gjort bok av anteckningarna som en present.
– Vår far var mycket nöjd med boken och det är jag säker på att han också skulle vara om han visste att den nu skall ges ut på svenska och på Åland, sade Pekka Lehmuskallio när han besökte Mariehamn i mars.
Att boken kommer på svenska är Sven-Olof Lindfors förtjänst. Han var i tiden studiekamrat med Pekkas bror Tapio och kom då också i kontakt med fadern Osmo. När han sedan såg boken på stadsbiblioteket i Mariehamn frågade han sig varför den inte också finns på svenska. Han kontaktade Pekka och Markku Lehmuskallio, som har copyrighten, och lovade översätta boken och skaffa den en förläggare. Den ursprunliga finska versionen hade getts ut av Finska litteratursällskapet år 1986.
Fångar intresset
Som när det gäller många andra dagböcker som kommit i tryck kan man till en början drabbas av ett visst läsmotstånd. Hur skall man orka ta sig igenom en bok med korta anteckningar dag för dag? Men börjar man läsa så förändras bilden snabbt. De kärvt kortfattade formuleringarna fångar intresset och man upptäcker att det bakom den knappa stilen finns ganska mycket intressant information, sådant som speglar livet ombord på en åländsk stålbark. Det handlar om en tid när segelfartygens saga redan börjar vara all, men där åländska redare fann en nisch och Åland kom att få världens största segelfartygsflotta.
Den 11 juli 1929 fick Osmo Lehmuskallio telegram från det eriksonska rederiet om att han fått jobb som jungman på Lawhill. Från Åbo beger han sig via Mariehamn och Stockholm till Sundsvall. Den 18 juli där hon ligger för att ta trälast skriver han i dagboken:
”Först tidigt i morse kl.3 kom vi ombord, för det här fartyget ligger i en by som heter Skönvik, cirka 15 km utanför Sundsvall. Jag lade beslag på överkojen i babords skans. Fartyget är en fröjd för ögat. Redan kl.10 på morgonen var vi i arbete, lossade och jämnade ut barlasten. Ordnade upp mina saker. För första gången klättrade jag upp i stormasten. Skansen är mycket smutsig.”
Snabbt sugs man in i den berättelse som dagsanteckningarna formar.
För sjöhistoriskt intresserade ålänningar är boken ett välkommet tillskott. I synnerhet som den även innehåller en hel del autentiska bilder, Osmo Lehmuskallio var nämligen också intresserad av fotografering och hade kameran med sig ombord. Bildkvaliteten är dock inte alltid den bästa.
Extra bonus
En extra bonus är också att Sven-Olof Lindfors intervjuat pensionerade lotsen Torsten Sommarström på Järsö som seglade tillsammans med Lehmuskallio på Lawhill 1930-1931. Han har en hel del positivt att berätta om Lehmuskallio.
– När det gällde något problem som skulle lösas, då var det fråga om vilka som kunde det. Och han var en av dem, säger Sommarström.
Han berättar också att Lehmuskallio var bra på att splejsa tunga vajrar och minns honom som ”en väldans hygglig kille”.
Sommarström har också många egna minnen från Lawhill att tillföra, något som ytterligare ökar bokens läsvärde.
