Kunde bidra med uppgifter för krigsfilm och bok
I onsdags tog Keijo Hiltunen (biklden), numera bosatt på Åland, landskapsfärjan till fastlandet. På självständighetsdagen lade han ned blommor på sin fars grav i Björneborg.
I fredags hade filmen om slaget vid Tali-Ihantala 1944 biopremiär. Samtidigt utkommer också en bok om slaget och filmen.
Till båda har Hiltunen kunnat bidra med värdefulla uppgifter.
Tali-Ihantala, två små orter nordost om Viborg, har en särskilt ödesmättad klang i den finländska krigshistorien. Det var här som den ryska storoffensiven som hade landets huvudstad som slutmål stoppades sommaren 1944.
Benedict Zilliacus, som själv var med och som tillsammans med docent Stefan Forss står för filmmanuset skriver i sitt förord till boken som är skriven av Forss: ”Det gäller ett fältslag som utgör den största, kanske också blodigaste drabbningen inte bara i Finlands, men i hela Nordens krigshistoria. Det gäller en David mot Goljat-kamp; trettio finska infanteribataljoner som hejdar etthundrafemtio sovjetbataljoners stormanlopp, understött av mångdubbelt övermäktiga artilleri-, pansar- och flygstyrkor.” Man beräknar att 50.000 finländska soldater stod mot 150.000 sovjetiska. Förlusterna blev stora.
Heltäckande bild
Enligt Zilliacus har det varit en utmaning att teckna en historiskt korrekt och heltäckande, ”men samtidigt mänskligt berörande”, bild av ”detta otroligt komplicerade skeende bakom titeln ”Tali-Ihantala 1944”.
Tanken att göra film av den avgörande avvärjningssegern kommer från Stefan Forss, vars far också var med vid Tali-Ihantala. Forss är docent vid krigshögskolan och ledande forskare vid utrikesministeriet. Forss kontaktade redan år 2000 regissören Åke Lindman för uppdraget och denne i sin tur Zilliacus, som han även tidigare samarbetat med. Senare när Lindman insjuknade kom även regissören Sakari Kirjavainen med i arbetet.
Filmen om Tali-Ihantala kan ses som en uppföljare till ”Framom främsta linjen”, filmen som skildrade striderna på Svir-fronten och som avslutas med striderna vid Tienhaara. Den filmen, som också drog stor publik på Åland, gick i huvudsak på svenska medan ”Tali-Ihantala 1944” spelats in på finska. I de krigshändelser som skildras i filmerna spelade också finlandssvenska förband en viktigt roll.
President Mauno Koivisto, själv fjärrpatrulledare, har ställt sig till förfogande som beskyddare för filmprojekten.
Väckt intresse
I sitt förord till boken noterar Benedict Zilliacus det intresse som arbetet rönt på många håll, inte minst bland veteranerna själva.
Han nämner den legendariske stridspatrulledaren Harry Järv, sedermera ställföreträdande riksbibliotekarie i Sverige som ett exempel på dem som aktivt arbetat för filmprojekten. ”Framom främsta linjen” bygger ju till betydande del på Järvs egna krigserfarenheter.
Började forska
Bland dem som kunnat lämna bidrag till den film som i dag har premiär finns också Keijo Hiltunen, på Åland kanske mest känd som fossilsamlare. Hiltunen som länge arbetat på dataavdelningen vid Swedbank i Sverige bor sedan mitten av 90-talet på Åland.
– Men jag var också på Åland som barn, bland annat i Lumparland. Det var nämligen så att min far ett tag strax efter kriget fick hålla sig undan den dåvarande kommunistinfluerade statspolisen, säger han.
Hiltunens far Pentti Hiltunen var fänrik i generalmajor Ruben Lagus pansardivision vid återtagandet av Portinhoikka vägskäl, ett viktigt krigsmål i avvärjningsstriderna och med om att oskadliggöra en av de största sovjetiska pansarvagnarna, en ISU 152. Pentti Hiltunen sårades i striderna och bar på splitter som ledde till hans död 1989, strax efter att han nått pensionsåldern.
Lämnat bidrag
Keijo Hiltunen berättar att han intervjuade sin far om dennes krigserfarenheter och i övrigt forskat aktivt i krigshistorien, särskilt då kring Tali-Ihantala och pansardivisionens viktiga roll i striderna. Ett angeläget arbete eftersom krigsdagböcker försvunnit. Till filmprojektet och boken har han kunnat bidra både med uppgifter om händelseförloppet och med bildmaterial.
– Jag vet att man haft nytta av det jag bidragit med. Vid ett tillfälle stoppade Åke Lindman filmarbetet för att kunna foga in de uppgifter jag gav, säger Hiltunen som fått tack av Forss och Zilliacus för sina bidrag.
Borde visas här
Boken som kommer på både svenska och finska på Schildts förlag har han ännu inte sett, men ser fram emot att läsa den och filmen hoppas han att man så småningom skulle kunna visa på Åland trots att det för tillfället inte finns någon biograf i Mariehamn.
Nästa vecka skall han åka till Sverige för att föreläsa hos MBI, Militärhistoriskt bibliotek, som skall ge ut boken i Sverige. Keijo Hiltunen säger att han bidragit till kontakterna mellan MBI och Schildts.
