Pratsamma konstnärer
De tillbringar en kväll i veckan tillsammans. På Möbelmarknaden visas just nu Måndagsmålarnas fjärde utställning.
– Men det är inte bara för att måla som vi träffas, säger Sten Söderdahl.
Gruppen sammanstrålar varje måndag i Konstföreningens klubblokal för att måla i akvarell och olja. Men i sanningens namn verkar det bli en hel del prat också, det är alla överens om.
– Man peppar varandra och får inspiration, menar Sylvia Jansén.
– Vi har det himla trevligt, säger Sten Söderdahl.
Han har varit med ända sedan gruppen bildades 2001. Övriga medlemmar är Aune Hannula, Britta Jansson, Gudrun Wennström och Ingmar Eklund.
Vårdömotiv
Konstnärerna ställer ut fem tavlor var. Gudrun Wennström målar berg och klippor i olika ljus och tolkningar. Motiven andas ytterskärgård.
– Jag är en friluftsmänniska som flyttar ut till stugan i Vårdö i mars.
Bilderna, som så småningom ska sätta färg på pappret, bär Wennström med sig.
– Jag har motiven inom mig, säger hon och klappar sig på bröstet. Men ibland skissar jag utomhus.
De flesta tavlorna skildrar naturen i någon form. Eftersom gruppen sitter inomhus när de målar tillsammans har några av dem tagit fotografier till hjälp.
– Men det blir bäst om man kan måla på plats, tycker Aune Hannula, som även hon har valt att satsa på naturmotiv inför den här utställningen.
Målar på glas
Sylvia Mansén har använt en teknik som heter monotopi. Tekniken lärde hon sig på Konstföreningens läger i somras.
– Man sätter färg på ett glas och trycker den på ett speciellt papper.
Hon visar en tavla i mörka toner. Motivet är abstrakt och flytande på samma gång. Tavlans namn är ”Förväntningar”.
– Jag ser en förväntan i bilden. Både ljus och mörker. Den är lite sakral, tycker jag.
Konsten behöver inte vara definitiv. Särskilt den abstrakta konsten ger möjlighet till tolkningar. Sylvia Mansén berättar att hon har en tavla hemma som hon upptäcker på nytt varje dag.
– Tänk att man kan se saker man aldrig sett förut.
Tidsresa
Sten Söderdahl har gjort en tidsresa i sina målningar. Många minns säkert det gamla övergivna huset på en kulle i Västerkalmare, bland Jomalabarnen även kallat Spökhuset. Det revs för några år sedan men lever vidare genom ett av Söderdahls oljealster.
– Och så har jag målat Nabben förr, berättar han.
Britta Jansson har gått en kurs i blomstermålning i Sverige. Vallmon är den blomma hon har valt att måla den här gången. Vackert röd minner den om den gångna sommaren.
– De är kortlivade så man måste passa på, säger hon.
Jansson föredrar att måla i akvarellfärg.
– Den arbetar själv ganska mycket. Har jag tur behöver jag inte göra så mycket, säger hon med ett skratt.
God stämning
Måndagsmålarnas utställning hänger i Möbelmarknadens lokaler i Strandnäs en månad. Och säkert har de snart flera tavlor att visa upp.
– Måndagsmålarna är inte som måndagsbilar, skämtar Sten Söderdahl.
– Nej, vi går säkrare, fyller Sylvia Jansén i.
