Inte plats för Serafia i Vargata
Nej, någon liten Serafia i brons kommer inte att sitta på bergsknallen intill staketet vid Sally Salminens barndomshem på Vårdö. Bildkonstnär Pauliina Turakka Purhonens förslag mötte för starkt lokalt motstånd.
– Jag blev nog lite överraskad över reaktionerna, erkänner hon.
(Bilden visar lerskissen av Serafia.)
Redan under den förra landskapsregeringens tid tillsattes en kommitté, med representanter också för Vårdö kommun och Sally Salminens släkt, som skulle fundera över olika sätt att hedra minnet av författaren Sally Salminen. Det hade ju då också gått ett hundra år sedan hon föddes på Vårdö. Det har bland annat resulterat i ett stipendium och i planer på en vandringsstig i Sally Salminens miljöer i Vargata. Och i ett förslag till landskapsregeringens konstnämnd om att ta fram någon form av minnesmärke över författaren.
Konstnämnden ville gärna att en kvinnlig skulptör skulle få uppdraget och kom efter diskussioner om olika möjligheter fram till att kontakta Pauliina Turakka Purhonen.
Det skedde i våras och skulptören fick fria händer att utforma ett förslag.
Katrina och dagböcker
Pauliina Turakka Purhonen säger till Nyan att hon ju naturligtvis hade läst ”Katrina” när hon gick i skolan på Åland men att hon nu läste om den. Dessutom läste hon Sally Salminens dagböcker.
– I dagböckerna breddas bilden av Sally Salminen. Och det är ju ingen förskönande bild som hon målar. När jag läste ”Katrina” på nytt blev också personerna där helare.
– Från början hade jag inte tänkt ha någon egentlig förebild men Serafia hade allt i en enda person.
– Där är hon ju, kände jag.
Pauliina Turakka Purhonen understryker att hon inte haft för avsikt att göra sig lustig över någonting. Hon ville skapa en skulptur som som skulle placeras på en liten bergsknalle invid staketet till Sally Salminens barndomshem. Den fick med hänsyn till miljön inte bli för stor.
Blev överraskad
Hon erkänner att hon nog blev lite överraskad av reaktionerna när hon visade upp sin lerskiss och försökte förklara hur hon tänkt.
– Jag tycker ju att hon är söt, säger hon om Serafia.
Hon säger också att hon tycker att det var trevligt att hon fick uppdraget och att det varit ett intressant arbete. Men hon konstaterar också att hon måste acceptera om någon inte vill ha skulpturen intill sitt hus.
– Jag har ju gett min motivering. Vad andra ser i förslaget är deras rätt.
Vad som nu händer med skulpturen som har hon ingen åsikt om men påminner om att den bara är en skiss i obränd lera.
– Vill man att den skall hålla så borde den göras om och brännas, säger hon.
Inte i god jord
Douglas Lindén, Vårdö kommuns representant i den tidigare nämnda kommittén, var med när konstnären och konstnämnden presenterade förslaget i Vårdö och han konstaterar att det inte föll i god jord, att Serafia upplevdes som en litet grotesk människofigur som inte lämpade sig för den plats den var tänkt.
– Alla skulle ju tro att den föreställer Sally, säger han.
Dessutom har Serafia en förebild i verkligheten även om hon inte har några nära efterlevande släktingar.
– Hon är karikerad i ”Katrina” och nu skulle hon också bli karikerad ur ”Katrina”, menar Lindén.
Hur ett minnesmärke borde utformas har han ingen bestämd åsikt om men menar att det inte nödvändigtvis behöver vara föreställande.
Plakett i stället
Lindén berättar också att han varit i kontakt med såväl byråchef Jan-Ole Lönnblad på kulturbyrån och kulturminister Britt Lundberg och att ministern sagt till honom att man ju inte ”kan sätta dit någonting som folk inte är nöjda med.”
På Lönnblads föredragning har ministern nu beslutat ge konstnämnden i uppdrag att ta fram en plakett som i text skulle berätta om Sally Salminen och ”Katrina”. Enligt Lönnblad är det inte uteslutet att denna senare kan kompletteras med någon form av minnesmärke.
Vad händer då med lerskissen?
– Det är öppet ännu. Tills vidare är hon kvar här på mitt kontor och jag måste erkänna att vi har börjat bli riktigt goda vänner, säger Lönnblad.
