Improvisationsdans hyllar aktivitet – inte utseende
I början är improvisationsdans skrämmande, det medger dansläraren Elin Manselin utan omsvep.
– Men när jag kom över skräcken fick jag nyckeln till något helt nytt i mitt skapande.
Nästa helg arrangerar Elin Manselin och Alexandra Esser en kurs i improvisationsdan utomhus.
– I jämförelse med en dansstudio erbjuder naturen fantastiska scener att inspireras av, säger Elin Manselin.
Hon har dansat sedan 2005 och improvisationsdansat sedan 2008.
– Jag är musiklärare men hade länge improvisationsskräck inom alla konstgenrer. Till slut tyckte jag att det begränsade mig och jag tog tag i det genom att börja improvisationsdansa.
Aktiv kropp
Först och främst innebär en kurs i improvisationsdans att man träffar rätt människor.
– Alla som kommer på kursen skall känna sig välkomna och bli peppade att våga.
Eftersom det kan vara svårt också för en van improvistör att slappna av i en ny grupp inleds kursen med tillitsövningar.
– Det här skall vara fullständigt prestigelöst.
Behöver man vara rädd för att känna sig ful?
– Nej, absolut inte. Kursen har ett feministiskt perspektiv, vi vill komma bort från utseendet. Man skall inte tänka på hur kroppen ser ut utan vad den kan göra istället.
Just den här kursen riktar sig till kvinnor.
– Men i framtiden drar vi en liknande kurser för män.
Miljön
Intervjun görs i Badhusparken och Elin Manselin pekar på hur miljön kan användas inom dansen.
– Det finns oändliga möjligheter, här skulle det förmodligen kännas naturligt att använda träden för att trigga igång fantasin.
Utomhusmiljön är också ett sätt att komma bort från utseendet.
– Då man står framför en spegel och gör rörelser är man hela tiden begränsad av sin egen bild. Istället skall man utgå från känslan i kroppen.
Möjligheten till att använda musik finns, ibland används det, ibland inte.
– Vi tänkte ge kursdeltagarna möjlighet att välja hur de vill ha det.
Inre behov
Genom dansen upplever Elin Manselin att hon fått bättre kontakt med sin kropp.
– Jag är helt övertygad om att kroppen själv kan känna efter vad den vill göra.
Det innebär att improvisationsdans ibland är svettigare än ett löppass, ibland väldigt lugn.
– Ibland behöver jag en brutal dans och ger allt, då blir man förstås svettig. Men andra gånger kanske jag bara behöver en fingerdans, och det är inte särskilt tungt.
