Imponerande Stabat Mater i Saltviks kyrka
På måndagskvällen fick vi, ett åttiotal åhörare i Saltviks kyrka, uppleva ett av passionsmusikens mästerverk med Catherine Frisk Grönbergs sångelever från Ålands musikinstitut.
Det var den italienske tonsättaren Giovanni Battista Pergolesi, som bara blev 26 år, och hans arrangemang av sekvensen ”Stabat mater” (”Den smärtfyllda modern stod vid korset”). Denna sekvens från 1200-talet som genom århundradena har arrangerats av många tonsättare.
Tio sångare
Det tolvsatsiga verket inleddes med att tio sångare, Anna Ahlström, Erica Granlund, Elina Granlund, Majken Karlström, Ida Kronholm, Sara Strandberg, Sofie Sundström, Linn Sundblom och Frida Söderdahl, alla studerande vid Ålands musikinstitut, sjöng den smärtsamma ”Stabat mater dolorosa” (”Vid foten av det kors…”).
Satte sig i märgen
De innerliga förhållningarna (att hålla kvar en eller flera toner från ett tidigare ackord som ger en viss dissonanseffekt), med Henryk Gwardaks lugna och trygga continue vid orgeln, satte sig i märgen.
Så följde sopransolot ”Cujus animam” (”Hennes sorgetyngda själ”), där Elina Granlund verkligen markerade med sitt trillo det dramatiska ”pertransivit” (”smärtans svärd”).
”Eja Mater, fons amoris…” (”O Moder, du kärlekens källa”). Sjunde satsens altsolo med Anna Ahlström grep mig. Jag tror att snart får vi en altröst av klass här på Åland.
Sångarglädje
Med härligt sväng sjunger kören ut i åttonde satsens ”Fac ut ardeat cor meum” (”Låt mitt hjärta brinna i kärlek”). Här var det verkligen sångarglädje!
Den avslutande meditativa largosatsen om paradisets härlighet och det avslutande ”Amen” med alla tio sångare, var mycket upplyftande. Kanske de mycket intensiva och ljusa sopranerna förtog balansen lite till förfång för altarna.
Imponerande
Jag är imponerad av vad Ålands musikinstitut, och framför allt Catherine Frisk Grönberg åstadkommer med sina sångelever, av flera orsaker. Dels att hitta musik där de flesta av hennes elever får chansen att framträda inför publik både i ensemblesång och som sångsolister under en och samma konsert och framför allt i samma verk, och dels att visa upp vad man presterar på musikinstitutet.
Man får hoppas att de styrande i landskapet inser vilket fantastiskt arbete man gör för musikhugade elever, som sedan kan vidareutveckla sig. Det gäller inte bara i sång, utan även för instrumentalister av alla de slag. Ordna fler konserter. Vi kommer och lyssnar!
