En imponerande arbetsinsats ligger bakom boken ”Hundra år i hästväg”, enligt Nyans recensent både en nostalgibok och en bok som ger yngre hästintresserade aha-upplevelser.

Att skriva en hundraårshistorik över en åländsk förening kan inte vara det lättaste. Man vet väl hur det är: styrelsen kämpar på med det praktiska och för att få verksamheten att fungera och man skriver ivrigt protokoll och verksamhetsberättelser.
När man sedan byter funktionärer; sekreterare, ordförande och kassör är hela tiden uppmärksamheten riktad framåt och var de gamla protokollmapparna hamnar är inte alltid så intressant. Det måste ligga många bortglömda nerdammade föreningsmappar och lådor på de åländska vindarna utom räckhåll för historikskribenter.


Lite arkiverat
Detta har också Carina Karlsson och Mari Stefansdotter fått erfara under arbetet med boken ”Hundra år i Hästväg”. Till exempel finns bara två årsberättelser arkiverade för hela 1930-talet.
Då fick författarna ty sig till gamla tidningslägg istället för att kunna skildra Ålands hästavelsförenings första tid som den enda hästföreningen på Åland. Det var nämligen under 1930-talet som de båda föreningarna Ålands hästvänner och Ålands hästavelsförening slogs ihop till en.
Då hade det gått drygt 25 år sedan den finländska stamboken grundades och man började hålla stamboksintagningar på Åland. Hästen hade förstås haft en viktig funktion i landskapet längre än så, men i och med intresset för travtävlingar och avelsarbete uppkom ett behov av organisation och samarbete.
Den första registrerade travtävlingen på Åland hölls förresten på fastlagstisdagen år 1885. Det var långt innan någon travbana var påtänkt. Man arrangerade travtävlingar vintertid på isen på Slemmern, men också på Ämnäs vik och i Saltvik. Var det dåliga vintrar fick man klara sig utan travtävlingar.
”Sommarbanan” i Hindersböle invigdes i juli 1949.


Nya hästraser
Fram till 1960-talet är det den finska hästen, finnhästen, som är dominerande både som arbetshäst och som travare.
I och med traktorernas ankomst i jordbruket och varmblodets ankomst på travbanorna minskar intresset för finnhästar. Istället tar intresset för ridning fart och ridklubben Sleipner får sin början vid travbanan. Nya hästraser kommer in, som olika ponnyer och islandshästar.
Boken skildrar utvecklingen årtionde för årtionde med insprängda rutor om olika detaljer. För varje decennium finns olika personer beskrivna under rubriken ”Profil”, där kända efternamn som Clemes, Ahlqvist och Ojala är med.
Påfallande är det ju vilken manlig verksamhet hästskötseln var ända fram till och med 1960-talet när hästtjejerna började rida på ridskola.
Men visst finns det kvinnoprofiler redan tidigt på Åland. Nanna Perander vann det första travloppet för damer på Åland 1927 och Greta Nordin i Sund är en annan av de kvinnliga hästkuskarna som uppmärksammas i boken. Båda var skickliga ryttare och kuskar och deltog i tävlingar.


Imponerande
Boken är rikligt illustrerad och kan fungera både som nostalgibok för dem som varit med och som aha-upplevelser för yngre hästintresserade. En imponerande arbetsinsats ligger bakom och många hjälpsamma personer räknar författarna upp.
De har forskat på landskapsarkivet och hemma hos många av de tidigare och fortfarande aktiva. En av dem som bidragit är Aldur Eriksson i Vestansunda, hedersordförande i föreningen, med ett gott minne, mycket entusiasm och en hel del bilder.
Bilderna och berättelserna väcker minnen hos mig och säkert hos många andra läsare. Liknande bilder har jag själv hemma av farfar sittande på travkärran bakom en häst, bilder från arbetet på åkern med hästar framför hölass och hästräfsor.
Jag kommer också att tänka på pappas berättelser om hingsten Rex som var så klok och som skulle ha blivit en sån fin travare, men som fick bli valack och arbetshäst eftersom han inte uppnådde rätt storlek.
Boken är en självskriven julklapp åt var och en med hästintresse.

SIV EKSTRÖM

kultur@nyan.ax

Litteratur
”Hundra år i hästväg – den organiserade hästavels och travverksamheten på Åland 1909-2009”.
Ny bok av Carina Karlsson och Mari Stefansdotter. Ålands hästavelsförening 2009. Rikt illustrerad, 128 s.