DELA

I mötet med en docka

Det händer något med barnen då de möter handdockor.
Den skrikiga situationen är inte skrikig längre, och tysta barn kan prata genom sin docka.
Annica Dahlbjörk, lekpedagog på Ålands museum, ställer just nu ut ett fyrtiotal dockor i Hammarlands bibliotek.
– De första gjorde jag för trettio år sedan, inspirerad av en resa till Jugoslavien.
Annica Dahlbjörk jobbade då på ett dagis i Stockholm. Snabbt insåg hon och kollegan att de behövde införa dockor i den pedagogiska verksamheten.
– Tjatet försvann alltid då vi tog fram dockorna, något helt annat händer. Det går att uttrycka alla känslor med dockorna.


Kalevala
Genom åren har det blivit dockor föreställande allt från medeltida franciskanmunkar till tigrar och karaktärer ur Kalevala.
– Kalevaladockorna gjorde jag strax innan en utställning om Kalevala skulle öppna. Det enda som fanns var text på platta affischer, och det skulle man guida barn genom. Det var helt värdelöst. Istället fick dockorna berätta, det var överlägset som metod.
Bakom arbetet med dockorna finns en pedagogisk tanke.
– Men jag drivs av lust.


Effekt
Ibland får barnen göra sina egna dockor. Också då blir det händelserikt.
– I något skede måste dockan få ett namn och en personlighet. Då kan hela historier växa fram.
På museets Lek och lär har barnen ibland själva fått välja vilken docka de vill leka med.
– Dockorna har olika effekt på olika barn. En del gillar dem inte alls och då får man respektera det.


Inspiration
Annica Dahlbjörks docktillverkande går i perioder.
– Då vårsolen slår till blir jag alltid särskilt inspirerad. Den här tiden på året har jag gjort många dockor.
Det finns dockor som blir klara med en gång, andra har legat halvfärdiga i åtta år.
– Ibland hittar jag grejer som jag vet skall sitta på en docka. Så var det då jag hittade boxningshandskarna, då visste jag att jag skulle göra en boxare.
Dockutställningen finns på Hammarlands bibliotek fram till 1 april.

Karin Erlandsson

karin.erlandsson@nyan.ax

Foto: Erkki Santamala

erkki.santamala@nyan.ax