Hudnära Brel i åländsk tappning
Det finns en inlevelse och en intensitet som fångar lyssnaren i Bitte Bambergs tolkningar av Brel, skriver Patrik Dahlblom i sin recension av skivan.
Belgiske Jacques Brel var artisternas artist med ett kultrykte som spreds i den angloamerikanska popvärlden på 60-talet. Scott Walker, stjärnan i bandet Walker Brothers, tolkade ofta Brel på sina soloplattor.
Men också David Bowie, Dusty Springfield och Marc Almond har spelat in sina Brel-favoriter.
Brel skrev också originalversionen av Seasons In The Sun, som 1974 blev kanadensaren Terry Jacks enda stora hitsingel. Det blev också den mest dystra listettan någonsin. Den vackra låten handlade om en man som låg för döden och tog farväl av sina föräldrar.
I Sverige fick Brels repertoar fotfäste på 80-talet när bland andra Eva-Britt Strandberg och Tommy Körberg medverkade i en föreställning med hans låtar.
Den vägen kom Brel också in i Bitte Bamberg-Thalens liv. På den här skivan tolkar hon tretton favoriter med Ronnie Svenblad vid pianot och det är stora känslor i ett avskalat, intimt format.
För den som lärt känna Brel på de stora coverversionernas omvägar ger Bittes nästan hudnära uttryck, med flera egna översättningar, nya perspektiv. Och hur mjukt det än är så finns det en inlevelse och intensitet som fångar lyssnaren.
Bitte uppträder i dag på Nordens instituts (NIPÅs) Kultursoppa på Ålands konstmuseum.
PATRIK DAHLBLOM
